Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionWALL-E



För mig känns \"Wall-E\" som det förlorade barnet, barnet som adopterades bort. Det är en liten pärla som alltid saknats, utan min medvetenhet. Ett tomrum i min själ har existerat, insåg jag först när jag upplevde den monumentala berättelsen om Wall-E.[*]

Det är ingen slump att filmen är placerad i 2000-tal Top 50, Animerad Top 50, Familjefilm Top 50, Komedi Top 50 och Science Fiction Top 50.

Vid första ögonkastet på omslaget är det alldeles för lätt att misstolka \"Wall-E\" som en film för barn. Den tolkningen hade inte kunnat vara mer missvisande. Jag har nämligen aldrig sett en animerad film som varit mer samhällskritisk.

Min upplevelse tog plats i sängen min, trots det rullade jag ner på golvet flertalet gånger. Anledningarna till det är svåra att beskriva, men låt mig försöka. När jag ser misären i samhället växa och ser människor levande i sina egna bubblor när jag vandrar över torget, så suckar jag. Regissören Andrew Stanton vägrade att bara sucka. Andrew speglade den moderna faran för världen på ett häpnadsväckande träffsäkert vis. Med Pixars oändliga möjligheter till mäktig visualisering, blev scenförändringen så pass stark att jag tappade fästet.

Roboten Wall-E är en insiktsfull och ensam personlighet som städar upp människans sopor, flera hundra år efter att människorna flytt från planeten. Plötsligt får jorden och Wall-E ett välkomnat besök av en mystisk rymdfärja..

Och jag kan inte förstå varför jag höll detta bortadopterade barn på lut så länge. Det känns varken rimligt eller värdigt.

Just det, \"Wall-E\" har även en plats i \"Filmtipsets Topp 250\".

Min banala gissning är att den är cementerad där.