Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionCaptain America: The First Avenger



Ska man gå och se ännu en superhjältefilm, det är frågan? Ja, jag var skeptisk. Regissören Joe Johnston är i mina ögon inget vidare förutom att han slog självaste Spielberg på fingrarna genom att göra \"Jurassic Park 3\"(som i sig inte alls är en bra film) som var bättre än den fullständigt genomusla \"The Lost World\".

Men \"CA: The First Avenger\" visade sig vara ganska underhållande, på det där bra sättet, då man får lite flashbacks av hur det var när man var 11 år och tittade om och om igen på alla Indiana Jones-filmerna på VHS. Typisk matinékänsla infinner sig.

Det är 40-tal och USA. Steve Rogers vill in i armén, han ogillar översittare. Han lider dessvärre av svaghet och sjukdom och får nobben gång på gång. Plötsligt får han oväntad hjälp av en som ser det goda hjärta som han besitter. Ett gott hjärta är ju det viktigaste om man ska bli USAs nya supersoldat!

Med häftig digital teknik har Steve Rogers (spelad av Chris Evans) fram tills nu sett ut som en liten 14-åring på dallrande ben med insjunkna kinder. Med hjälp av ny medicinsk forskning och Howard Stark (Iron Mans pappa) blir han nu istället en riktig hunk med enorma krafter.

Slutmålet var dock att det skulle bli en hel armé av dessa supersoldater men planerna för det går i stöpet. Steve Rogers måste nu på egen hand bevisa att han är något mer än ett jippo i trikåer vars enda uppgift är att höja moralen hos den försvagade amerikanska armén med diverse töntiga scenshower.

[-]Jag gillar blandningen av 2:a världskriget med nazister och science fiction, jag gillar bristen på usel dialog, det välskrivna manuset, Hugo Weaving som skurk och det faktum att det kändes som jag fick Captain Americas sköld rätt i pannan vid ett ögonblick i filmen.

En bra bagatell helt enkelt!