Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionCaptain America: The First Avenger



Min relation till Joe Simons och Jack Kirbys superhjälte var i det närmsta obefintlig. Regissören Joe Johnston har aldrig tidigare imponerat på mig, snarare tvärtom. Stålsatt mot flaggviftande och patriotism gick jag in i biosalongen med tämligen låga förväntningar. Jag skulle bli positivt överraskad.[*]

Captain America skapades redan i mars 1941, mitt under andra världskriget, som en moralhöjare för den amerikanska befolkningen som snart skulle bli aktiva i kriget. Iklädd USAs flagga slog han tillbaka mot nazisterna med sin oförstörbara sköld. Filmen är av ”origins”-slag, likt de tidigare första filmerna med Avengers-hjältar, och fokuserar därför på att berätta historian om hur den modige men ack så klena astmatikern Steve Rogers blev den vältränade och starka Captain America.

På skådespelarfronten är det ingen förutom Hugo Weaving, som spelar vår protagonists nemesis Johann Schmidt/Red Skull, som vare sig imponerar eller sticker ut. Tommy Lee Jones går på tomgång som vanligt. Det är å andra sidan ingen som gör uselt ifrån sig. Chris Evans passar utseendemässigt bra som Steve Roger och dennes alter ego. Dessvärre känns dialogen bitvis ganska artificiell och stolpig. Och i vanlig ordning känns det superlarvigt när fascisterna pratar engelska med ”tysk” brytning. De två norrmännen som är med i en av inledningsscenerna får i alla fall prata norska.

Det visuella och tekniska hantverket lämnar inte mycket att önska. Den digitala förminskningen av Evans är riktigt bra genomförd och för tankarna till The Curious Case of Benjamin Button. Red Skull och hans hejdukar ser riktigt bra ut i sina uniformer som är en cross-over mellan tysk 40-tals militaria och modern laserteknik. De i efterhand pålagda 3D-effekterna fungerar bra men känns som alltid ganska överflödiga. Första halvan av eftertexterna är dessutom riktigt snygga och har en genuin retro-look. Något som däremot var riktigt dåligt var Alan Silvestris såsiga och alldeles för stereotypa musik. Jag tror absolut att man vunnit på att ha ett soundtrack som vågade stå ut lite.

Captain America: The First Avenger är en underhållande och snygg bagatell som inte lär göra en fluga förnär. Den fyller sitt syfte, precis som de första Hulk och Iron Man-filmerna (men till skillnad från Thor), som en introduktion till nästa års Marvel-mash-up The Avengers. Och ja, det kommer en scen när eftertexterna rullat klart.