Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionCubic



I en framtid där världen drabbats av ytterligare ett världskrig beslutar man att man ska eliminera känslor som sorg, hat, vrede hos människor med hjälp av ett ämne. Som en följd av detta kan inte människor starta krig eftersom det inte finns några känslor hos dem som kan väcka till konflikter.
Men det är inte bara de \"dåliga\" känslorna som försvinner utan även förmågan att kunna älska, vara glad och känna lycka försvinner också. Det blir en framtid utan krig eller konflikter men där alla människor bara lever för människans fortsatte existens utan något egentligt syfte. För vad är meningen med att leva om vi inte kan känna någonting?
Självklart finns det de som bryter mot systemet och dessa kallas för känslobrottslingar. Folk som inte tar sina injektioner för att kunna känna. Folk som lever i underjorden och som fortfarande läser böcker, lyssnar på musik och tittar på bilder - trots att detta också är förbjudet eftersom det anser kunna väcka känslor inom människorna. Att känna är lika med ett brott och straffet är döden.
John Preston är en av de som ser till att folk inte bryter mot lagen, en framtidens polis som dödar känslobrottslingar utan att blinka - utan det minsta dåliga samvetet. Målet är att skapa en perfekt värld och i den existerar inga känslor och då heller inga krig - det faktum som den högra makten stödjer sig emot.

Det finns filmer som jag inte har några som helst förväntningar på. Och trots att Cubic i många avseenden hamnar inom den genre jag inte alls är särskilt förtjust i så kan jag inte låta bli att tycka om den.
Reaktioner i stil med \"Fan vad häftigt\" tror jag alltid man känner efter många snabba, spektakulära filmer speciellt om man maxar sitt hemmabio - system och sitter i mörkret och tittar på det.
Men jag gillar Cubic. Jag gillar handlingen och de frågorna de väcker hos mig, jag gillar Action - sekvenserna utan att det känns som att de tar upp alltför mycket plats i filmen. Det finns tydliga referenser till Nazismen i stil med att man bränner böcker i stora högar, det tecken som framtidens poliser har som symbol och scenen där man går in och skjuter hundar som känslobrottslingar fött upp i hemlighet.
Jag tror att det är blandningen som jag gillar så mycket av allting och det känns ganska förvånande när jag i efterhand tänker tillbaka på den. Kanske är det också just därför jag gillar det så mycket; För att det är en film känns som om den tar sig själv på ganska stort allvar. Det märks att regissören och manusförfattaren Kurt Wimmer brinner för sin egen film och det räcker bra mycket längre än en filmatisering av Resident Evil och i mitt tycka även mot mer kritikerrosade filmer som Actionfilmen The Rock.
Christian Bale för en bra skådespelar insats i en film som åtminstone lämnade mig i ett perfekt tillstånd efter att ha sett en film som underhöll mig till fullo.