RecensionHarry Potter och dödsrelikerna - Del I
Dumbledore är död och ingenting är som det brukar vara på Hogwarts skola för magi, vilket gör Lord Voldemort starkare än någonsin. Nu måste Harry, Ron och Hermione leta upp horrokruxarna, som innehåller en del av Voldemorts själ, och utplåna honom för evigt.
Slutet närmar sig för denna oktologi. I år har vi trollbundits och sett huvudpersonerna växa upp, från att ha varit små nyfikna nybörjare inom magin till unga, hormonella magiker. Men, om jag ska vara ärlig så är jag ganska less på Harry Potter och hans vänner. Missförstå mig rätt, jag tycker att de tidigare filmerna är bra, bättre än många andra barnfilmer, men tiden är inne. Vissa kritiker har jämfört filmerna med Star Wars vilket enligt min mening är en fantastisk överdrift. Visst, tjejer grät i publiken, mammor skrattade nervöst åt kärleksgull mellan huvudpersonerna och de yngre barnen skrek till vid läskiga scener. Filmerna lyckas nå ut till de allra flesta, men tycks enligt mig, inte nå riktigt ända fram.
[-]Det finns nämligen mycket att anmärka på. Del ett känns som en lång enda väntan på det ska ska komma att utspela sig i del två. Del ett är som en enda lång flykt, manuset är hoppigt och replikerna stundtals också väldigt udda.[*] Det är dessutom riktigt uselt att få behöva vänta i åtta månader innan nästa del kommer till biograferna. Jag hade dessutom önskat att filmen hade visats i 3D vilket hade lyft upp effekterna ytterligare.
Men lite positivt finns att tillägga! Regissören David Yates har inte snålat på effekterna; eldklot, skyddsmagi, dödsförtrollningar, spännande jakter och annat får hjärtat att pumpa när man minst anar det. Vid vissa tillfällen är filmen faktiskt riktigt läskig.
Till slut fick jag ändå ta och bestämma mig. Men jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Jag sätter en trea men vet inte riktigt varför. Kalla mig kritiker, men så blir det. Jag ber om ursäkt alla HP-fans.
