Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionMän som simmar



Män som simmar (2010) är en dokumentär om en skara konstsimmande herrar i livets mittskede. Det är en spännande konstellation av individer som vi får följa och lära känna, alla med olika bakgrund som sökt sig till föreningen av snarlika anledningar. Att få göra något annorlunda i vuxenlivets alla krav och måsten. När flera ur gruppen vill mer än att bara flyta och festa uppstår slitningar. Det första världsmästerskapet i konstsim för herrar hägrar, ska det bära eller brista?

Huvudpersonen, tillika regissören Dylan Williams från Wales, sökte sig till föreningen för att komma in i det svenska samhället. Kärleken tog honom från ett behagligt liv och ett gott jobb som filmskapare i Storbritannien, till ett inte lika fullt så bekymmerslöst liv i Sverige. Här brottas han liksom sina konstsimmande vänner med vardagens alla krav och roller. Initiativtagarna och de drivande krafterna i ”Stockholm Konstsim Herr” är Rickard Friberg, en mycket seriös kötthandlare och Lars Kumlin, en ensamstående pappa som försöker bejaka sin musikaliska sida på fritiden. Dessa tre personer följs i störst mån och skildras djupast under filmens gång.

Till en början är stämningen mycket vemodig, skildrandet är enkelt och naket. En spegling av männens sårbarhet som visar sig i krossade drömmar och en känsla av tristess i livet. Något som lättar en aning i vattnet. Hantverket i filmen och samstämmigheten med berättelsen är så pass skickligt gjord att man som tittare vid flera tillfällen frågar sig om detta faktiskt är en skildring av verkligheten, eller om det är en fiktiv historia? Berättelsen följer ett tydligt mönster, som snabbt engagerar tittaren i alla händelser och svårigheter som uppkommer. Detta skulle kunna vara en klassisk film om laganda och samarbete men lyckligtvis är det istället en berättelse om hur människan hittar nya vägar till utveckling och samvaro i alla livets skeden.

[-]Detta är en vacker film med en väl genomtänkt sammansättning av ljus och mörker i historien. Filmen är stundvis väldigt lättsam, då små händelser bryter igenom det dystra och vemodiga. Liksom livet är tempot långsamt och genomtänkt, människorna skildras med en ömhet som kommer med starka vänskapsband. Den är behaglig, familjär och värd att ses flera gånger eftersom det är en film som växer. Jag ger den en fyra.