Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionKnight and Day



Sommaren har verkligen vridit upp värmen i takt med att de tillhörande storfilmerna av modellen lättsmält nöje trappat ner sin närvaro i biomörkrets tillflykt från värmen i år. Därför är denna film inte bara en bagatellartad och rolig liten dos av medvetet otrovärdig action med en förvånansvärt väl fungerande duo i Diaz och Cruise, utan även framför allt ett välkommet tillskott till sommarens törstiga filmdukar landet runt. Inte fungerar filmen heller sämre av den i tiden aktuella nyheten om att James Bond-franchisen lagts på is när spionen Cruise istället tar oss runt världen och till bland annat alpernas Österrike och tjurrusningens Spanien via en söderhavsö med samma typ av romantiserande exotism som lagts till ryggraden av genren.

Upptakten till filmen ligger i hur Roy (Cruise) och June (Diaz) springer in i varandra på Wichitas flygplats där en flörtig attraktion på planet snabbt tar vid och låter Diaz fördjupa sina patenterade skrattgropar i samtalet inför Cruise lika patenterade blick. Strax härefter kastar filmen sin slöja och avslöjar att Roy i själva verket är en spion som säger sig skydda en revolutionerande energikälla från hans egna led, där den alltid lika välspelande Peter Sarsgaard kommer i spetsen efter dem. I mitten av filmens motpoler ställs alltså publiken och June utan svar över vem eller vad som ska tros på varpå filmens lättsamma katt och råtta lek inleds.

Det är här ganska befriande att filmen är så långt bortom trovärdighetens territorier så att man helt enkelt kan tillåta sig att luta sig tillbaks och stundtals istället låta sig kittlas av denna högoktaniga spionsoppa. För jag hoppas att publiken ska se filmen som den bagatell den är och inte hamna i fällan av att ta den på det allvar den inte vill förtjäna. Eller är det måhända så att komedier måste innehålla en Eddie Murphy, en Chris Rock eller en Jim Carrey för att befria tittaren ifrån realismen bojor? Jag tror inte det. Sedan är det ju dessutom ett charmigt tillägg att Tom Cruise roll i denna film närmast är att likna vid en mer komisk version av vad som har blivit hans paradroll i Mission Impossible-filmerna. Så regissören James Mangold, som med redan ifrån varandra skilda produktioner såsom \"Walk the Line\", \"3:10 to Yuma\" och \"Cop Land\" under bältet, fortsätter med andra ord att även genom denna film lägga till ytterligare strängar på sin filmiska lyra. Och han gör det för det mesta riktigt bra.

Men hur mycket jag än kittlas och ler åt Diaz och Cruise kemi och de överdådiga actionscenerna så är det samtidigt för mycket på de flesta håll och kanter. Och härtill har filmen en dramaturgi vars vers och refräng repeteras gång på gång på gång tills det helt enkelt blir lite för förutsägbart, lite för tjatigt och alltför uddlöst.

Men detta åsidosatt så är filmen ändå oförtjänt oväntat bra. För med två av 00-talets största och mest framgångsrika stjärnor och en regissör som i princip enbart släppt ifrån sig filmer som alla är mer bra än dåliga bakom rodret så bör det verkligen inte komma som en överraskning att även denna produktion säkerligen kommer att fylla sina säten.

[-]För trots att den smälter bort på dryga 116 minuter så dröjer sig ändå ett leende som man strax därefter glömt bort varför man har på ansiktet kvar. Anledningen kallas kort och gott blockbuster och är precis lika sockerfylld, luftig, glaserad och välkommen som en svalkande glass på stranden.