Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionNew York, I Love You



Smått imponerande till antalet kommer de elva regissörerna och hela tjugoen manusförfattarna till bordet med sammanlagt elva kortfilmer kretsande kring passion, kärlek och konst i staden New York. Varje kortfilm utgör en egen pusselbit till det romantiserande vykort och motiv som filmen i sin helhet är och delar ut till sin publik och tillsammans vecklar bitarna ut ett för det mesta smakligt om än kanske framför allt brett och smakrikt spektra av konstnärliga, trasiga och kärleksfyllt föreställda människor.

Att filmen med så många kockar inte här slutar upp med konstaterandet av ett enda fragmentariskt virrvarr är en bedrift i sig. Men att den faktiskt lyckas sluta upp närmare det rakt motsatta är närmast ett trevligt litet mirakel. För det finns nämligen en genomsyrande atmosfär som löper tätt kring kortfilmerna och som både lyckas ena filmen till en helhet såväl som att framförallt skapa filmens egentliga huvudroll till att vara just själva staden New York och inte vare sig någon enskild historia eller något enskilt öde. Detta är något som gör att man som publik snabbt och bekvämt sätts in i rollen som betraktande passagerare inför de olikartade sociala landskap som ständigt far en förbi i lagom långa segment och som för det mesta faktiskt lyckas med att charmera, beröra och förnöja.

Till exempel så får vi via Orlando Bloom och Christina Ricci följa en filmmusikkompositör nere för räkning. Vi får stifta bekantskap med en juvelhandlare som för ett halvt religiöst och helt charmigt samtal med Natalie Portmans karaktär. Vi får via hennes regidebut också ta del av en historia om en frånskild pappas kärlek till sitt barn, och via en anmärkningsvärt välspelande Shia Labeouf i den enda delen som sticker ut ur den filmiska helheten ta del av ett hjärtskärande möte på livets haltande höstkant.

Kort sagt blir konsekvensen och poängen av filmens konstanta rörelse framåt dels den att vi får just mer och mer när atmosfären läggs ut pusselbit för pusselbit. Detta samtidigt som filmen ändå också är sammanbunden av det övergripande manuset genom en videokonstnär som ytterligare knyter åt den redan av filmmusiken, kärlekstematiken, geografin och fotot knutna säcken. Och långtråkigt blir det inte heller.

Så lika klichéfylld som filmens egna titel ljuder så kan jag bara till sist konstatera att detta är en film att just så smått älska som det romantiserade och förenklande vykort av människan i staden det ju ändå är. En film som känns som skapad av endast en regissör och manusförfattare utspelad i den stad där den rappt talande författaren (Ethan Hawke), den dålige maken (Chris Cooper) såväl som den puckelryggiga hotellbetjänten (Shia Labeouf) och tjuven (Hayden Christiansen) alla går i kors med varandra och finner sina fiktiva hem.

[-]En film som får mig att trots några verbalt uddlösa stunder och en något varierande intensitet ändå sammanfattande likt ett eko nästan svara filmens titel tillbaks. Måhända är det dock inte kärlek jag kan komma med. Men för stunden såväl som den nästa så är filmens motsvarighet till fyra små rätter riktigt smaklig att erfara för en turist såsom jag själv.