RecensionGreenberg
Roger Greenberg, som spelas av Ben Stiller, är en misslyckad 40-årig musiker som lever i det förflutna hellre än att ta sig an livet här och nu. Nyligen utsläppt från psyket har han beslutat sig för att göra ingenting då han återvänder till sin hemstad Los Angeles för att vakta sin brors hus och hund.
Baumbach har med sina tidigare filmer The Squid and The Whale och Margot at The Wedding aldrig lyckats fånga mitt intresse. Däremot gör denna film mig nyfiken på hans subtila teknik att gripa tag på de små men ångestladdade vardagstillfällena där man både känner igen sig men också skrattar åt dem.
[-]Redan när jag insåg att Ben Stiller skulle medverka i Baumbachs film så suckade jag för mig själv och förväntade mig något i stil med Zoolander korsat med Requiem of a Dream. Men jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad.[*] Stiller kanske inte skulle ha varit mitt första val som dysfunktionell och känslomässigt labil psykfall och hur mycket jag än försöker att tvätta bort den oseriösa svärssonsstämpeln så lyckas jag inte. Stiller förblir irriterande men ändock mindre än vad jag hade föreställt mig.
Lyckligtvis fångar den naturligt vackra Florence, Greta Gerwig, upp en i fallet. Hennes insats i filmen är enastående och charmar publiken tack vare sin trovärdiga och udda personlighet. Jag är rätt säker på att man kommer se henne i många produktioner framöver och det ser jag fram emot.
Ser man till filmen i helhet så uppskattar jag den underliga humorn och de obekväma scenerna. För det händer egentligen inte mycket mer än så. Baumbach nöjer sig med att bryta ner och beskriva den vardagliga människan i kampen mot tid, yttre press och social anpassningsförmåga.
