Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionA Serious Man



Bröderna Coens nya svartfilmskomedi skiljer sig en hel från deras näst nyaste \"Burn after reading\" från 2008, som fick ett blandat mottagande (jag tillhör dem som tycker om den). I a serious man så finns det istället mycket från Coens något tidigare filmer (\"o brother where art thou\" och \"the man who wasn't there\" etcetera). [*]

Filmen handlar om juden och maken Larry, vars liv plötsligt vänds upp och ner. Hans fru bestämmer sig för att lämna honom för en annan man. Larry riskerar att bli avskedad från jobbet. I allt detta får han även ekonomiska bekymmer. Larry bestämmer sig för att gå till en rabbi med sina problem.

Det intressanta i a serious man är de inbördes relationerna som finns i filmen, och sättet de berättas på. Maken Larry ställs ständigt inför intressanta situationer med olika människor. Det kan vara med grannarna eller med rabinen, oavsett så är det väldigt roligt att titta på. I filmen så förekommer inte speciellt kända skådespelare, men ändå har man lyckas väldigt bra med spelet. Jag vill säga att alla karaktärer som förekommer i filmen är väldigt intressanta, unika och komplexa. En utav brödernas stryka är att de är fruktansvärt bra på att \"tillverka\" karaktärer som är underhållande i sig själva och behöver egentligen inte vara insatta i en historia som denna för att vara så. Det skulle räcka med två människor i ett rum med dialog. Tillsammans med dessa karaktärer så blir situationerna underhållande, välspelade och effektiva i sitt sammanhang.

Filmens introduktion är väldigt annorlunda berättad och sätter filmens ton på ett bra sätt. Introduktionen är frånskild från filmens övriga handling. På samma sätt som i Magnolia så berättar man en \"för\" historia som berättar lite om vad resten av filmen kommer handla om, men har ingen direkt koppling till resten av filmen. Redan här så ställer man sig en fråga som man sedan bär med sig filmen igenom och ut ur salongen. Här refererar bröderna till osäkerhetsprincipen (även i the man who wasn´t there): allting kan inte förklaras. I denna världen söker vi ständigt efter svar. Genom religion, genom vänner, genom upplevelser. Vilsna och rädda försöker ständigt att göra rätt för oss men ändå går saker fel. Varför?

Man har valt att göra anspelningar i filmen som i så många tidigare Coen filmer. I detta fall: bibliska. Larry råkar ut för dåliga saker trots att han är en god man. Åter igen varför? Svaret kanske bara gud har, som vissa påstår i filmen. Men filmen konstaterar något annat: vi vet inte och möjligen så kommer vi aldrig att få veta.

Det är bara att konstatera att Bröderna har gjort ytterligare en bra film, och jag ser redan fram emot deras nästa. Till slut kommer kanske den dagen då en Coen-film kommer upp i \"o brother, where art thou\"s klass.

Filmen förtjänar utan större tvekan en fyra. Bröderna Coen har en briljans vad gäller att berätta en historia på ett effektivt sätt. Filmen tilltalade mig men inte jättestarkt. Den var relativt underhållande och något känslomässigt tilltalande men inte mer än så. Dock tycker jag att filmen var något roligare än det tidigare verken. En annan styrka är brödernas känsla för att passa in musik till bilder. I denna filmen är det oerhört bra. Till Jefferson Airplane och Jimmi Hendrix berättas filmen väldigt kraftfullt. I sista scenen lämnar man en del av sig själv kvar i salongen.