Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

Recension(500) Days of Summer



(500) days of summer är berättelsen om Tom Hansen (Joseph Gordon-Levitt) som träffar Summer Finn (Zooey Deschanel) och blir förälskad. Tom har läst arkitektur men jobbar sedan några år på ett företag som tillverkar gratulationskort. Han är uppväxt i tron att han aldrig skulle kunna bli riktigt lycklig förrän han träffar den rätta. Summer är Toms chefs nya sekreterare – hon är snygg, smart och gillar The Smiths. Tom är övertygad om att hon är kvinnan han väntat på. Hon är däremot inte intresserad av ett förhållande.

Det här är inte en kärlekshistoria, anslår berättarrösten. Det är en historia om kärlek. Närmare bestämt en historia om Toms kärlek till Summer och hur han själv minns tiden de har känt varandra. Filmen börjar någonstans i mitten av de 500 dagarna, då Summer gör slut med Tom och hans vänner Paul (Matthew Gray Gubler) och McKenzie (Geoffrey Arend) kallar in Toms 12-åriga syster Rachel (Chloe Moretz), som får agera förnuftets röst.

Filmen kan beskrivas som en relationskomedi med ”smart” manus och lite annorlunda berättande. Tänk Wes Anderson. Genom att ha en tydlig tidslinje på 500 dagar är det lätt att hoppa fram och tillbaka i tiden och göra korta nedslag i berättandet bara för att exempelvis få med en viss kommentar som någon har sagt. En hel del trevliga visuella berättareffekter förekommer. Personligen är jag svag för ”split screen”-effekter och gillar när bilden delas och visar Toms förväntade scenario bredvid det som verkligen hände. På samma sätt kan jag sucka lite uttråkat åt ett musikalnummer med ejakulerande fontäner och high 5-ande människor när Tom har fått ligga. Det mesta är dock gjort med glimten i ögat; en tecknad Disneyfågel kvittrar förbi när Tom är glad och när han är deppig porträtteras han i svartvita europeiska filmer.

Teamet bakom filmen är alla relativt oerfarna; regissören Marc Webb har bara gjort ett par musikvideos tidigare och manusförfattarna har inte skrivit något som har filmatiserats innan. Fotografen Eric Steelberg, den mest rutineradeav dem, och en av producenterna var med och gjorde den prisbelönta Juno (2007), något som känns logiskt.

(500) days of Summer är baserad på ett förhållande som den ena manusförfattaren hade där han blev dumpad hårt av en tjej och låste in sig och lyssnade på The Smiths, tittade på fransk film och tyckte synd om sig själv. Hans mål var ”att göra en historia om ett förhållande, göra den trovärdig, rolig och försöka få den att inte suga”. Han har lyckats ganska bra. Det är en rolig feelgoodfilm med något så ”crazy” som en kille som vill ha ett förhållande medan tjejen inte vill ha det. Summer hyr porr, är den som raggar upp Tom och identifierar sig med Sid Vicious när hon jämför deras förhållande med Sid & Nancys. Tom är den naive killen som inte verkar göra något annat än att tänka på Summer och deras förhållande.

(500) days of Summer är en kavalkad av popkulturella referenser, roliga oneliners och skruvad igenkänningskomik, det tråkiga är att vi knappt får lära känna karaktärerna. Relationen står hela tiden i centrum, vi får egentligen ingen annan information än det som direkt rör relationen och ändå förstår man inte riktigt vad som händer i den. Gordon-Levitt är en väldigt kompetent skådespelare, en av mina moderna favoriter, men har får inte så mycket att jobba med här och det är ganska tydligt att det är i manus och regi det brister. Filmen försöker vara lite smartare än den egentligen är och filmskaparna vill så gärna vara Wes Anderson eller Woody Allen, men har inte riktigt vad som krävs.

[-]Trots att det sammantagna intrycket blir något platt och ytligt så är det en trevlig och underhållande film för stunden – en poplåt i filmform som manusförfattaren uttrycker det. En klockren biofilm för indiekids på första dejten med andra ord.[*]