RecensionFräls oss ifrån ondo
I den lilla byn på den danska landsbygden händer inte mycket, det förbereds för kyrkmöte och har man tur så kommer det ett rullande tivoli. Här har dock den framgångsrike Johannes bestämt sig för att rusta upp sitt gamla föräldrahem och flytta tillbaka, för att också knyta bättre band till sin slarvande white trash-slashas till lillebror Lars, som helst bara dricker sig redigt full med sina vänner i ett öltält. På väg hem i lastbilen från en körning på kontinenten orsakar Lars en dödsolycka, och förtvivlad fattar han det ödesdigra beslutet att gömma kroppen bredvid vägen och köra hem som om inget hade hänt och skjuta skulden på byns utböling flyktingen Alain, som också kallas \"Negern\" av Lars och hans gelikar. Lögnen leder till fler lögner och sakta dras både Lars och Johannes in i en väv av skuld, förtvivlan och självhat. Ju tätare inpå livet hatet kommer, desto våldsammare blir reaktionen och motreaktionerna och den lugna byn kräks upp den ena vidrigheten efter den andra.
\"Fräls oss från ondo\" drabbar en som ett slag i magen. Ett utdraget tryck rakt i solar plexus. För ju mer karaktärerna försöker reda upp sina liv, få ordning och ställa saker till rätta, desto mer drabbar deras val någon annan, som också tvingas gå långt utanför sin komfortzon för att komma tillbaka till det liv de en gång hade. Våldet, lögnerna och hatet ligger så nära under ytan på den trevliga landsortsidyllen att varje steg blir en balans mellan kväljande djup. [-]Den ångest som Ole Bornedal förmedlar med sin täta regi och Dan Laustsens bleka och torra foto är obeveklig. Nästan varje scen går på inandning och när väl våldsspiralen tar fart blir det en resa långt in i den mörka grupp-psykotiska själen hos riktigt trasiga människor. [*]
Det danska filmundret fortsätter att förundra, \"Fräls oss från ondo\" är en otroligt bra film som inte lämnar åskådaren förrän långt efter sluttexterna. Det är också uppfriskande att se att man vågar satsa på skådespelare från andra genrer också. Lasse Rimmer (Johannes) är en populär radioman i Danmark, Lene Nyström (Pernille) gjorde sig känd som sångerska i bandet Aqua men satsar nu på en skådespelarkarriär. De är båda väldigt stabila, liksom de allra flesta i den här produktionen där kanske Jens Andersen (Lars) sticker ut lite mer som intrigstartaren, våldsmannen och sluggern som drabbar och fyller duken varje gång. Gå och se den här filmen, men var beredd på andnöd och blåmärken.
