RecensionMississippi brinner
Mississippi Brinner är ett verklighetsbaserat drama som utspelar sig i slutet av 60-talet. I delstaten Mississippi råder den starka segregationen mellan färgade och vita på en mycket högre nivå än i övriga USA. Restaurangerna är uppdelade på färgade och vitas avdelning, färgade och vita dricker inte ur samma dricksvattenfontäner och färgade måste tilltala vita med Mr eller Miss men inte utan att först ha fått tillstånd att prata. Det är inte lätt att som färgad vara bosatt mitt i hjärtat av Ku Kux Klans näste.
När tre pojkar spårlöst försvinner antas det att de blivit dödade och begravna. Två FBI-agenter skickas från Washington till Mississippi för att utreda saken eftersom den verkar ha lagts på is, då en av pojkarna var färgad. Utredningen blir början på ett krig där det verkar finnas skyldiga inom både Klanen och den lokala polisen. Frågan är bara hur FBI ska göra för att vinna ett krig mot en fiende som bara drivs av hat?
[-]Trots den extremt bra regin och det duktiga skådespelet som genomförs i denna underbart skrivna historia så har den här filmen fått förvånansvärt lite uppmärksamhet och uppskattning. Jag såg den första gången i skolan på gymnasiet och har sedan dess sett om den några gånger. Varje gång man ser den blir man mer införstådd i den brutalitet som försiggick på 60-talet i Mississippi och man skäms nästan över att vara människa när man ser hur vi beter oss mot varandra.
Musiken i filmen är mycket passande med Amazing Grace. Detta är kanske ingen favorit hos just mig men passar miljön och filmens karaktär så vi får känslan av den sorg som fanns i allas hjärtan och olycka över all död överallt. Det enda hopp de svarta hade att vända sig till var gud. Jag är väldigt restriktiv när det gäller att dela ut femmor i betyg men den här filmen ligger bland mina favoriter. Ett drama som bara bär gott med sig och inte kör med de traditionella Hollywood-klyschorna. Två timmar kvalitativ underhållning. Det blir en femma.
