Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionTillbaka till framtiden



Detta är min absoluta favoritfilm, ingen snack om saken. Jag kan se den när som helst, vart som helst och hur som helst. Denna filmen har varit en stor del av min barndom och det är ju självklart en del i att jag gillar den. Jag växte upp med den. Varje dag efter skolan satte jag mig framför vår TV, stoppade in ”Back To The Future” i VHS-bandspelaren och tittade, samtidigt som jag alltid åt apelsiner. En dag åt jag åtta stycken under en film (ett rekord som jag än idag inte lyckas slå).

Som barn såg jag inte på film på samma sätt som jag gör idag och även om jag inte fattade halva filmen drogs jag till den. När jag sedan blev äldre växte jag ifrån den och till slut slutade jag kolla på den helt. Senare, då jag var runt sexton år, blev jag inburen i filmens magiska värld och jag började mer och mer bli en filmnörd. Efter ett tag mindes jag denna filmen och bestämde mig för att se om den. Upp dök alla minnen från när jag var liten, men nu började jag se nya anledningar till vad som gjorde denna filmen så mästerlig. Det är framför allt samspelet mellan Michael J Fox och Christopher Lloyd som lyfter denna filmen till nya komiska höjder.

Michael J Fox spelar tonåringen Marty som är kompis med Christopher Lloyds karaktär Doc. Doc har uppfunnit en tidsmaskin som, logiskt nog, gör det möjligt att resa i tiden. Av misstag reser Marty trettio år tillbaka i tiden från 1985, till 1955, innan hans ens är född. Tidsmaskinen har inget bränsle kvar och nu gäller det för Marty att komma tillbaka till 1985. Dock så uppstår ett litet problem, han stöter ihop med sin mamma som blir förälskad i honom. Det gäller nu för Marty att få ihop hans mamma med hans pappa, annars blir han ju inte född. Låter komplicerat? Det kanske låter komplicerat i ord men filmen är något helt annat en komplicerad, filmen är motsatsen till komplicerad. Berättelser om tidresor brukar vara lite svåra att förstå, men denna är så bra uppbyggd att man förstår direkt.

Tillbaka till skådespelarna, Michael J Fox och Christopher Lloyd. Michael J Fox var inte tänkt att spela Marty från början utan man hade en annan skådespelare vid namn Eric Stoltz. Eric Stoltz gjorde ett bra jobb, men man märkte att han inte var rätt person för jobbet och försökte få tag på Michael J Fox som vid tillfället spelade in en serie och fick därmed jobba extra mycket. Denna roll var Michaels genombrott och det ser man tydligt genom att varje insats är perfektion. Som jag sa tidigare så är hans komiska samspel med Christopher Lloyd underbar att titta på och Christopher Lloyd får fram allt som man förväntar sig av en galen vetenskapsman. Det är framför allt kläderna och håret som gör honom.

Film har alltid varit en underhållning för mig och denna filmen representerar underhållning. Slå upp ordet underhållning i en ordbok och ”Tillbaka Till Framtiden” kommer nämnas. Michael spelandes Chuck Berrys klassiker Johnny B Goode, det är underhållning. Michael blir misstagen för en alien, det är underhållning.

Generellt sett är inte detta min sorts film och det är möjligt att jag inte skulle gilla den lika mycket om jag inte nördat den när jag var mindre. Jag är ett stort fan av mörkare thrillers och deckare såsom Se7en, Zodiac och Dial M For Murder. Tillbaka till Framtiden är inte detta, det är en trevlig familjefilm som levererar ett glatt budskap om livet. Detta är en glad film som man blir glad av att se och det bästa är: man tröttnar aldrig på den. Det är helt omöjligt, hur många gånger jag en sett Marty halka när han tar på sig byxorna eller Doc när han provar sin tankeläsaruppfinning så tröttnar jag aldrig. Om jag vetat att jag skulle dö om 2 timmar skulle jag startat denna film och se för att njuta de sista timmarna av mitt liv.

Kombinera allt detta med mina barndomsminnen från denna film och du har ett mästerverk.