Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionSagan om konungens återkomst



Alla sagor har ett slut, så även denna. I och med Sagan om konungens återkomst så binds säcken ihop för Peter Jackson och hans filmatisering av JRR Tolkiens berättelse om Den enda Ringen.

Till skillnad från de tidigare två filmerna börjar denna med en inzoomad mask. I lugnet av en fisketur får man se hur Smeagol och Degol finner Ringen och hur Smeagol långsamt blir Gollum. Sedan hoppar vi fort tillbaka till verkligheten igen och får följa alla våra hjältar ännu en sista gång; Frodo och Sam forsätter med Gollum som vägvisare mot Mordor, medan alla de andra först möts upp för att sedan delas upp i nya grupper. Legolas, Gimli och Aragorn gör sin egna lilla ut utflykt längs vägen genom Dimholt, medan Gandalf och Pippin åker till Minas Tirith i Gondor. Sista historien är med Merry som stannar bakom de andra och håller upp ställningarna i Rohan tillsammans med Eowyn och Eomer.

Jag vet inte om det beror på ens låga förväntningar inför den första filmen, som gjorde den så bra, ens höga förväntningar inför den andra, vilket inte gjorde den lika bra, och slutligen ens återigen låga förväntningar inför denna film som avspeglade sig på hur jag ser på denna film, för jag kan inte mycket annat säga än att detta är ett mästerverk. Jackson har utvecklats under filmerna och har nu blivit en riktigt skicklig och respekterad regissör. Han verkar ha tagit till sig kritiken från förra filmen, och allt det som saknades i de Två Tornen har bättrat på i denna avslutande Konungens Återkomst, vilket belönades med inte mindre än 11 Oscar.

Specialeffekterna är om möjligt ännu bättre och genom deras egentillverkade program Massiv har de skapat sådana enorma slagfällt med tiotusentals personer som slåss framför kameran samtidigt utan att någonting ser enformigt och scriptat ut. Man får inte heller en lugn stund som tittare då våra hjältar ideligen möter nya faror. När slaget utanför Minas Tirith först ser ut att vara förlorat, och sedan får en vändning som gör att vi tror att segern är vår, då kommer ytterligare en vändning som gör att det åter en gång ser mörkt ut, men så ännu en gång kommer en vändning till de godas fördel. Ett skickligt koordinerat slag som aldrig blir tröttsamt och enformigt, med andra ord.

Skådespelarna tycks också ha växt in i sina karaktärer och vågar ta ut svängarna lite mer, de känns stabilare i vad de gör och mer trovärdiga. Bland de nya skådespelarna till denna film har vi John Noble som här spelar Denethor, och som med riktig skicklighet skapar en psykiskt hemsk rikshovmästare av Gondor. Men stjärnan likt förra filmen är även här Andy Serkis, som genom sin tolkning av Gollum skapar någonting som ingen annan kan.

Vidare har lättsamheten av skämt spridits ut på flera karaktärer denna gång och till en mildare grad. Bland det roligaste är när Gimli och Legolas har en dryckeslek mitt bland allting.

Originalberättelsen är egentligen uppdelad helt i två bitar där Frodo och Sam innefattar ena halvan av boken och de övriga innefattar den andra halvan. Av logiska skäl valde Peter Jackson att bygga samman de olika delarna för att få en mer naturlig tidslinje. Detta tar dock bort spänningen i vissa scener som var mycket kraftigare i boken, men dock utan att göra det dåligt. Det är en variant som inte kunde ha gjort på något annat sätt och jag tycker Jackson gjorde helt rätt i sitt val.

Det ända jag kan säga som en negativ aspekt är de 40 olika slut som filmen har. Istället för som i boken låta hoberna komma tillbaka till ett Fylke i eld och slaveri och visa att även de fredligaste inte kan komma undan ondskans skugga, har Jackson valt att göra ett utdraget avsked till alla karaktärerna, och långsamt säga farväl till hela världen Midgård. Självklart ska man ha ett långsamt och vackert slut, men ett hade räckt. Och i fem min, inte en halvtimme.

[-]Med storslagna slag och ett varmt hjältemod avslutar Sagan om konungens återkomst den långa filmsagan om Ringen. Den är i min mening den bästa av de tre filmerna och tillsammans med Sagan om ringen: härskarringen och Sagan om de två tornen skapas en helt fantastisk trilogi som är bland de bästa filmserier som hittills är producerade.