Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionTomtar och troll



En lika märklig som usel film, med konstiga karaktärer och utan något budskap. Överambitiös musik á la Hollywood, och man märkte att den siktade på den amerikanska marknaden, då den trots att den var svensk hade alla texter på engelska (typ \"Keep out\" etcetera)

Filmen handlar om en tomtefamilj, pappa tomte Jalle (Hasse Alfredsson) som är någon slags chefsskogvaktare (det framgår dock aldrig tydligt vilken roll han har), mamma tomte som är, ja, mamma, och den misslyckade uppfinnartomtesonen Junior som blir förbjuden att uppfinna efter lite för många misslyckanden. Med i filmen finns också tre troll – det onda pappatrollet (Sven Wollter) samt två söner, varav det ena är osannolikt korkad och elak (Dogge Doggelito), och det andra i grunden rätt snäll. Vidare finns där även tomtesonens bästa vän Sneaky, som är någon slags konstig skadad judaskorp. Det är vinter och trollen vill stjäla maten som tomtarna sparat ihop till alla djuren i skogen.

I filmen figurerar bland annat en helt bisarr igelkotte som jag inte förstod meningen med alls. Ena sekunden var den snäll, men om man slog den i huvudet blev den en osannolikt aggressiv och blodtörstig samurajliknande varelse. Slog man den i huvudet igen blev den ibland normal, och ibland en gammal gubb-igelkotte. Varför?!?

Filmen försöker sig på att blanda in diverse Hollywoodklicheer (till exempel \"missförstådd uppfinnarson som måste visa sig värdig\") och innehåller konstiga händelser som inte får sin förklaring. Att filmen även siktar in sig på ett dataspel är alltför övertydligt, med bland annat en lika lång som omotiverad snowboardingscen. (Är inte det med i spelet äter jag upp min musmatta!)

[-]Jag satt mest förundrad och väntade på att något av barnen i salongen skulle skratta under föreställningen. Ingen verkade uppskatta näspetandet och snorätandet särskilt mycket, vilket dessutom togs till överdrift mer än en gång.[*] Jag vill minnas att det kom ett skratt, när ett av trollen kastade upp sin klubba och fick den i huvudet.

Den sjuåring jag gick med påstod sig ha uppskattat filmen, även om han inte kunde förklara något av handlingen för mig. Jag misstänker förnöjsamheten kanske hade mer med den stora byttan popcorn, läsken och chokladen som jag hade köpt utan mammans medgivande att göra än själva filmen...

Själva filmen kan jag således inte rekommendera. Den gav ingenting, och var inte ens stundtals rolig – inte ens för barn. Det var får många peta-i-näsan scener, och filmen hade heller inget budskap att tala om. Dessutom var animeringen konstig.