RecensionHunger
Steve McQueens debutfilm \"Hunger\" är helt enorm. Den handlar om den irländske republikanen Bobby Sands som hungerstrejkade i fängelse på åttiotalet. Michael Fassbender spelar Sands och ni har kanske hört om hur han var tvungen att gå ner helt abnormt i vikt för rollen.
Men den här filmen är inte bra på grund av Michael Fassbender, även om han gör ett fantastiskt jobb. Den här filmen är bra för den är så jävla smutsig och vacker. I princip förekommer det bara en \"riktig\" dialog i hela filmen, och utöver det inte mycket repliker. Den dialogen är dock så fantastisk träffsäker att den gör filmen precis så knivskarp som den behöver vara. Nästan allt annat sägs via bilder, och vilka jävla bilder! Om jag skulle visa ett modernt exempel på fantastiskt foto skulle jag visa det här.
Det är dessutom helt klanderfritt ljudsatt med perfekta rytmer i vardagliga (eller så vardagligt det blir i ett fängelse) ljud som blir som små fantastiska kompositioner som samverkar med det som visas. Mesta delen av filmen utspelar sig innan Sands på allvar börjar med sin slutgiltiga hungerstrejk, och utan att någon gång skriva ett politiskt meddelande på åskådarens näsa lyckas McQueen få fram en fantastisk berättelse om mänsklig förnedring. Det känns det nästan förlösande att se ett så naket beskrivet helvete.
[-]\"Hunger\" är även en ytligt politisk film. I och med att politiken endast egentligen kommer fram i den centrala (och som sagt, till viss del enda) dialogen i filmen blir det så mycket mer omfattande än att handla om Nordirland. Det är dessutom skönt att en filmmakare som gör debut efter en karriär inom andra konstområden inte blir för modig och ska börja ge sig på \"den stora berättelsen\". McQueen vet sina begränsningar och även att hans styrka är bilden. Genom att låta detta få bestämma filmens ton lyckas han undvika de värsta fällorna och göra en film som får en att må riktigt uselt, tappa andan samt helt gå in i den värld han beskriver.
Det var riktigt länge sedan jag blev så övertygad av en debutfilm.
