RecensionHämnarens resa
Hämnarens Resa är den första delen i Chan-Wook Park´s hämndtrilogi som fortsätter med Oldboy och Lady Vengeance, i denna första del står den dövstumme unge mannen Ryu i centrum, han har det otroligt jobbigt, hans syster är svårt sjuk och behöver en ny njure för att överleva, Ryu tar jobb på en fabrik men då chefen inte tycker han jobbat tillräckligt bra får han sparken.
Jaha, vad gör man nu då? Ryu är visserligen uppskriven i en väntelista över njurdonatorer men kön är lång och osäker, han beslutar sig under tiden att lägga pengarna på en illegal njure men blir blåst ganska ordentligt, då dyker en helt legalt donerad njure upp och nu hade pengarna behövts. Hans flickvän får då en idé, att kidnappa chefens 5 åriga dotter och utkräva en lösensumma men saker och ting går fruktansvärt fel och flickan dör. Förkrossad av sorg tar pappan upp jakten på förövarna.
Låter det här roligt? Ja, det är det faktiskt, regissören har i denna minst sagt mörka historia vävt in kolsvart humor, ett exempel är scenen där Ryu´s syster skriker av smärta, i lägenheten bredvid sitter ett gäng tonårskillar och lyssnar på detta medan de runkar då de tror att hon har sex.
Hämnarens resa är även en samhällskritisk film, den visar vilket stenhårt känslolöst samhälle vi lever i, det spelar ingen roll om du har det är pank eller svårt sjuk eller döv, kan du inte jobba ordentligt så får du sparken, den visar hur utsatt människor i samma kläder som Ryu är. Det är även en film som berör något helt enormt, det är verkligen svårt, iaf. för mig att inte få våta ögon av den.
Hämnarens resa har även ett makalöst snyggt foto, den är spännande, extremt välspelad, speciellt han som spelar Ryu och han som spelar flickans pappa tycker jag förtjänar varsin oscar.
Det här är filmkonst på hög nivå, ett riktigt mästerverk, nästan lika fantastiskt bra som Oldboy.
Betyget blir 10 hopplösa situationer av 10, att filmen inte har en plats på IMDb´s Top 250 är för mig helt obegripligt, en skamfläck för den sidan, det är vad det är.