RecensionHigh School Musical
Vad får man om man apar efter klichéer från alla tiders musikaler, försämrar dem och lägger till ett värdelöst manus, hemskt skådespeleri och ett dussin låtar som får en att må illa? Svaret är enkelt: en Disneymusikal bortom all räddning. En film som av blotta tanken får en att vilja springa iväg i panik. Man får denna filmen, High School Musical.
Med dessa väldigt starka och aggressiva kommentarer kan ni självklart förutsätta en mängd saker om min filmsmak. Killen avskyr musikaler. Den här recensenten vill bara få uppmärksamhet. Detta är ett exempel på en sann Disneyhatare. Men nej! Jag är en stor idol av musikaler. Allt från Robert Wises West Side Story och Sound of Music till modernare pärlor, såsom Chicago och Fantomen på operan. Jag är inte heller av den åsikten att få uppmärksamhet. Och jag älskar Disney. Men de har nu gått för långt.
Filmens story är äckligt simpel. Två ungdomar, Troy och Gabriella, träffar varandra på en fest och sjunger duett. Det visar sig att de ska gå på samma skola, och tillsammans skapar de ljuv musik. Men självklart finns det hinder. Troy är mästaren i skolans basketlag och Gabriella är extraordinär inom kemi. En Baskettävling och en kemitävling äger nämligen rum samma dag och samma tid som dagen de har planerat att sjunga för hela skolan. Utöver det följer en sminkad Ashley Tisdale efter för att förstöra allt.
[-]Story har aldrig varit den starkaste punkten hos musikaler rent allmänt. Det är dans och sånguppträdanden emellan som är fokusen. Jag har alltid njutit av det. Även om My Fair Lady inte är en film som griper en för finslipad dramatik innehåller den en stor mängd underbara musikframträdanden och därmed är det en av dem bästa musikaler som gjorts i min åsikt. Men i High School Musical är saker inte lika bra. Sångerna är rent av dåliga. Inte vad man förväntar sig efter otroliga musikfilmer från företaget, såsom Mary Poppins och Skönheten & odjuret. Fjortisar runtom i landet har gått och nynnat på låtarna från denna film i över ett år, jag ser inte vad som gör dem så trallvänliga. Att soundtracket var årets bästsäljare i USA får mig att fundera ännu mer. \"Something New\" och \"What i've been looking for\" har jag hört så mycket att jag mår illa. Låtarna är djupt överskattade. För dem är inte trallvänliga. För 12-åriga mainstream-tjejer som inte ens hört talas om Singin' in the Rain kan detta mycket väl vara bra, men för resten, håll er undan.
Det som gjort mig argast över denna film är dock varken att Disney svikit oss eller att den dåliga musiken sålt så bra. Det är mannen som spelar Troy. Ja, jag menar dig Zac Efron! Han spelar rollen utan någon som helst inlevelse. Jag har varit i många debatter med mina kvinnliga klasskamrater om detta, men jag vinner alltid till slut. Varför? För att det finns fler negativa saker kring hans framträdande än positiva. Varför detta falska leende? Varför går du omkring med den där så kallat \"coola\" kroppshållningen? Varför kan du inte leva in i rollen? Det är många saker jag skulle vela fråga den mannen, men först och främst skulle jag ge honom en klick ketchup i fejat.
Disney har lyckats sälja hundratals DVD-exemplar, tusentals biobiljetter och miljontals singelskivor av denna film. Tyvärr har de inte lyckats ge Cineasterna vad de ville ha. En riktigt bra Disneymusikal. Filmen förtjänar delvis bra kritik för danskoreografin och färgerna, som alla är otroligt festliga. Men förutom det har Disney lyckats göra en långfilm i samma klass som all den skit de sänder På Disney Channel. Vill du se en riktigt bra High School Musikal finns redan Grease. Vill du ha ett färgsprakande äventyr med underhållande skådespeleri från Disney finns nu Förtrollad att tillgå. High School Musical må vara 2000-talets mest sedda Disneyfilm, men den lämnar ett stort fan av Disney med bittra åsikter.
Disney har misslyckats.
