Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionSkådespelerskor



Marcelline är en skådespelerska i sen-medelåldern som bor tillsammans med sin mor. Filmen börjar med att hon flyttar in hos sin mor för att sedan skynda sig att repetera den pjäs hon har huvudrollen i. Hennes kärleksliv har inte varit det bästa och hon vill inget annat än att träffa den rätte och skaffa barn innan det är för sent. Hon är dock en väldigt nedstämd person som försöker hålla god min för att klara sig igenom vardagen. I samband med att hon försöker komma in den rollen hon ska spela så blir hon alltmer desorienterad rörande vem hon själv är och har blivit.

En film har alltid en målgrupp och ett budskap den vill förmedla. Denna film tycks sakna detta, men om jag skulle göra en kvalificerad gissning över vem den tilltänkta målgruppen är så skulle jag säga att en schizofren estet som inte är kapabel att hålla fötterna på jorden i längre än 5 minuter nog kan känna sig träffad. En klar majoritet av befolkningen är nog inte detta vilket gör att denna film mest känns främmande och intetsägande. Budskapet är obefintligt då filmen mest är en mängd med händelser som saknar röd tråd eller syfte. Det enda de har gemensamt är att de tycks gå i kronologisk ordning men det gör en klocka också och den tröttnar man på att titta på efter tio sekunder.

Liksom många franska filmer (Baise-Moi, Irreversible) är denna rätt så sex-orienterad. Detta är inget problem i sig, bara det att jag hade hoppats att den skulle skilja sig från mängden. Själva takten och sättet filmen berättas på är väldigt stel och tråkig. Då den skulle vara en drama-komedi så måste jag medge att kanske tio procent är komedi och resten drama vilket gör att man nog kan känna sig lurad om man förväntade sig få ett gott skratt mellan tårarna. Dock är det ingen risk då filmen är lika engagerande som att läsa en tågtidtabell. Marcelline är en väldigt omogen och påfrestande person vilket gör att man inte känner speciellt mycket sympati med henne, speciellt då hon är ruskigt inkonsekvent och har en rationalitet som är åt skogen. Resterande av skådespelarna får olika mycket plats men det spelar inte riktigt någon roll då de är så ruskigt endimensionella och tråkiga att de känns som ful rekvisita.

Jag försöker verkligen hitta något positivt med denna film och det enda jag kommer på är att Marcellines mor är väldigt kul de få tillfällena hon är med. Utöver detta så är filmen, tack och lov, endast en och en halv timme. Dessvärre känns filmen som två och en halv timme då den är så förgrymmat seg och långtråkig. Den känns dessutom som en light-version av Pianisten när Marcelline börjar prata med folk som är döda och visar en dysfunktionell relation till sin mor. Om du gillade Pianisten men tyckte att tempot var för högt, filmen var för engagerande och budskapet för sjukt kanske Skådespelerskor är något för dig. Annars skulle jag sky den som pesten för den kommer inte att ge dig något. [-]Det finns redan en film som heter The Cure for Insomnia som är 5220 minuter lång men om ni vill somna tidigare kan jag absolut rekommendera Skådespelerskor, då denna kommer lyckas knocka er efter bara 30 min.[*]