Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionThe Ruins



Jag surfade runt på Internet och kom in på en amerikansk nyhetssida som hade intervjuat Stephen King angående hans då kommande film The Mist och i intervjun nämnde King boken The Ruins. Vad gör man när Stephen King säger att The Ruins är årets bästa bok? Man läser den självklart och efter jag hade läst boken var två saker säkra. Ett, jag vill inte åka till Mexico och leta efter ruiner och två, detta kan bli en riktigt bra film. Blev det så? Inte ens nära, men jag vill fortfarande inte åka till Mexico.

Fyra unga amerikaner har semester i Mexico. Trötta på att bara sola och bada bestämmer de sig för att hjälpa en tysk med att hitta sin bror som har varit borta lite för länge. När de kommer fram till ruinerna där hans bror skulle ha varit kommer massa mayaindianer fram och med pistol och båge tvingar upp dem på ruinerna och låter dem inte komma ner. Rädda och utan att veta varför bestämmer dem sig för att bara sitta och vänta tills hjälp kommer men snart inser dem att växtlivet som omringar dem inte är som det ska.

Det första som jag måste säga är att The Ruins är brutalt blodig. Boken är blodig och filmen är blodig. Det är saker som äts, saker som huggs av och knivar som åker in lite överallt så är du svag för blod borde du kanske vänta och se Sex And The City filmen istället. Den kommer att vara brutal men på ett helt annat sätt.

Vad de har gjort med filmen är att dem har även tagit bort så gott som allting som var bra med boken. Karaktärerna känner man inget för. Jonathan Tucker som spelar Jeff är den enda man halvt bryr sig om. Resten är bara växtgödsel. I boken lider man med alla karaktärer. I filmen är du den enda som lider. Även då filmen och boken utspelar sig på ungefär lika lång tid känns det boken som en evighet medan filmen är slut innan man hinner dricka upp sin läsk. Ett bevis på att dem har kortat ner filmen avsevärt är om du har kollat på pressbilderna till filmen. Det finns några bilder som är tagna i regn. I filmen regnar det inte en enda gång!

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst att dissekera filmen mot boken och orsaken varför jag har fastnat för det är att Scott Smith som skrev boken har även skrivit manuset så jag försöker lista ut vart det har gått fel. Filmbolaget har nog utan tvekan klivit in och sagt det är för många karaktärer, ta bort en och ge dens egenskaper till alla andra karaktärer. Sedan testvisades den och fick dåligt mottagande, då klipper vi bort regnscenerna. Nu är den kortare och blodigare, sälj den! En enkel plan för filmbolaget och det är synd för att 10 år sedan lyckades författaren Scott Smith mycket lyckat adaptera sin egen bok till manus med just filmen En Enkel Plan.

Om filmen skulle ha hållit sig till att bara vara en blodfest skulle den varit bättre och skulle dem ha försökt med att verkligen berätta Smiths historia skulle de ha lyckats mycket bättre men då det färdiga resultatet är en riktigt blodig film med ett finger av påtvingad psykologi köper man inget av det.

Jag måste dock ge en ros till filmen och det har med hur växten beter sig. Dem har gjort den väldigt bra. Då i boken kunde det ibland bli lite mycket så hinner dem aldrig gå så långt här.

Ta pengarna ni tänkte spendera för att se filmen, köp boken och lägg er i solen och läs. Jag garanterar en mycket bättre upplevelse.

2 av 5