Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionFörsoning



Kärleken är ett förunderligt ting. Det visar sig så olika för oss alla, för den uttråkade överklassflickan, för husets trädgårdsmästare och för den yngre, inåtvände systern. De är alla tre centralfigurer i denna historia om försmådd kärlek, avundsjuka och lögner som leder dem genom den episka europeiska krigshistorien och deras egen mognad in i vuxenvärlden. En berättelse om hur mycket vi påverkar varandra i våra handlingar och beslut.

Ett idylliskt överklasshem på den engelska landsbygden, där det stora huset rymmer förväntan och frustration. Det stora kriget är i antågande, men större krafter rör sig i familjens hägn. Den uttråkade äldsta dottern Cecilia, spelad av en storartad Keira Knightley, fördriver tiden med att smygröka och hänga med sin kära storebror och dennes stenrike vän på besök. Den unge trädgårdsmästaren Robbie som spelas av den likaså klart lysande James McAvoy, kastar lystna blickar på henne, men utan att bli påhängsen, vilket naturligtvis lockar henne mer och mer. Deras spänning, den laddning som finns mellan de två klasserna, de två ödena och den barriär som detta sätter upp, det är kärnan i hela filmen, och även det centrala i storheten. Det är plågsamt bitterljuvt att se deras blickar, magneterna som aldrig riktigt hittar sin motpol. För Briony, den yngre systern till Cecilia, som också på sitt klassiska flickaktiga sätt också har ett hjärta som brinner för Robbie är det förstås ett hårt slag att aldrig bli tagen på allvar och ständigt bevittna deras parningsdans kring henne. Hennes bitterhet driver henne till att vidta mått och steg som till en början verkar triviala men som snart urartar till oöverskådliga proportioner och vi lider med henne, med de älskande och med hela det gamla samhället som förbjöd känslor och att yppa obehagliga sanningar.

Det stora med den här filmen är att den vågar vara episk och storslagen utan att för den delen tappa kärnan i försmådd kärlek, längtan och bitterljuva återföreningar. Utan att stressa historien får vi följa alla gestalter genom många delar av deras liv, nästan som i den likaledes storartade Forsyte-sagan, men utan att fylla ut ett antal miniserie-avsnitt. Det finns plats för de stora penseldragen i första världskrigets fasor likaväl som den återhållna och minimalt spelade kärleksaffären mellan Cecilia och Robbie. Om intensiteten hade kunnat behållas in i det något segdragna och smetiga slutet hade Försoning kunnat bli en riktigt stark klassiker, men i och med att den berör och rör upp känslor blir det ändå en mycket sevärd film. Inte minst för det hela tiden progressiva fotot, dynamiskt och intressant hela tiden och de storartade insatserna från James McAvoy och Keira Knightley. Härligt och hjärtslitande.