Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionShoot 'Em Up



Konceptet lät bra. Mycket pangpang och action. Resultatet, otroligt mycket pangpang, blodsprut, brutala och meningslösa avrättningar av hjälplösa människor, skalpering medelst pistolkulor och tortyr. Det fanns en gång en webbsajt som betygsatte filmer baserat på hur många skott som avlossades och hur många som dog – och den här måste garanterat hamna bland topp tio. Hundratals svartklädda män mejas ner i en aldrig sinande ström. Även gravida kvinnor drabbas, och huvudpersonen avlossar säkert tiotusentals skott med en alldeles nyfödd bebis i famnen (och som dessutom påstås trivas med oväsendet). Storyn är på sin höjd osannolikt krystad och det måste krävts otaliga fyllesessioner för att komma upp med något sådant för att motivera det omåttliga och larviga skjutandet.

Till och med luttrade amerikaner (jag såg den i Seattle) i biosalongen skrattade besvärat när det blev som allra löjligast. Jag förstod nog aldrig om filmen försökte vara någon form av konstverk á la Kill Bill – om den var det misslyckades den och om den inte var det var den ännu pinsammare.

Clive Owen var trots allt ganska cool, och tillsammans med Paul Giamatti höjde de ändå sevärdheten ett litet snäpp.

För den som önskar se en timme och 20 minuters konstant skjutande utan den minsta behov av hjärnverksamhet eller verklighetsanknytning och gillar att skratta åt överkörda bebisar är detta en klockren film. För oss andra rekommenderar jag att ägna dessa 1:20 till meditering, matlagning, självförverkligande eller att minska den globala uppvärmningen i stället. Till exempel.

Tur att jag gick på en matinéföreställning med reducerat pris i alla fall! Går hellre på \"3:10 to Yuma\" när den kan tänkas komma till vårt kära fosterland.