RecensionNyckeln till frihet
Shawshank är ett fängelse ute i ingenstans där man inte kan göra någonting förutom att vänta på dagen då man släpps fri igen. I denna tristess möts Red (Morgan Freeman) och Andy (Tim Robbins), och skapar en vänskap som inte ser mycket ut för världen, men egentligen betyder så mycket mer än vad båda kanske inser själva. Red är en veteran på fängelset och är högt respekterad, han är mannen som kan fixa grejer. Andy däremot är helt ny och väldigt malplacerad, en bankman som aldrig gjort något fel och alltid minglat med den högre societeten. Ingen ser något speciellt i honom, alla minst Red looked like a stiff breeze would blow him over, säger han tidigt i filmen.
På fängelset träffar vi även alla fångars nemesis, direktör Norton. Han är en religiös man som tror starkt på bibeln och behandlar sina fångar därefter, de är alltså inte värda ett skit eftersom de svikit gud genom sina hemska brott. För att behålla fångarna under kontroll använder han sig av pennalism, hot och även mord och exekutorn är alltid fängelsevakt Heywood.
Andy blir snabbt populär bland vakterna och direktören eftersom han är mycket intelligent och kan hjälpa dem med diverse skattefrågor, i vissa fall små och i direktörens fall ganska stora. Han får se papper ingen bör se vilket gör att han behandlas bättre än de flesta på fängelset, men samtidigt blir det svårare för honom att släppas fri.
Den här filmen handlar främst om relationer mellan män och den vänskap som kan uppstå under tuffa förhållanden, när man inte har något att luta sig tillbaka mot förutom sina vänner. Dessa relationer skildras på ett otroligt hjärtligt och skickligt sätt och man känner för Red och Andy, man blir nästan lite avundsjuk över deras relation till varandra, den är så självklar.
Svek och hopplöshet är också en sak som genomsyrar filmen och ofta sitter man där och nästan gråter över Nortons falskhet och Heywood grymhet. Man känner sig illa till mods över hur hopplöst allt kan se ut ibland.
Enligt mig är det här kanske världens bästa film och det finns många som håller med mig om det, kolla bara imdb:s topplista. Rent dramaturgiskt är allt mycket bra utfört, manuset är bra, kameraarbetet är bra (se bara svepningen över Shawshankfängelset i början) och miljöerna känns så där spartanska och skitiga som de bör göra i ett fängelse. Skådespelarinsatserna är, utan att överdriva, fantastiska och för mig är det ett mysterium varför både Morgan Freeman och Tim Robbins missade att få en Oscar (Robbins var inte ens nominerad). Filmen fick faktiskt inga Oscar alls, men var nominerad till sju, sällan har akademin haft så fel. Min hatt är i alla fall av för alla inblandade.
Det är en film som tar tag i en direkt och inte släpper taget om en tills efter eftertexterna, det finns så mycket att begrunda över. Den lämnar en med en känsla av hopp och sällan har jag hoppats så mycket på att allt ska gå bra för ett par karaktärer på bioduken.
