Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionCubic



Efter det tredje världskriget insåg världens ledare att mänskligheten inte skulle överleva ett fjärde, och kom fram till att det som orsakat allt mänskligt elände var känslor. Med hjälp av en drog som gör det omöjligt att känna något alls och extremt vältränade superpoliser som kallas grammatonklerker skapades Libria, ett samhälle utan våld och brott men även utan njutning och glädje. Grundfrågan som Cubic ställer oss är ganska uppenbar: är det värt det?

John Preston (Christian Bale, lysande i såväl Batman Begins som American Psycho) är den främste klerken i Libria. Hans jobb är att söka reda på känslobrottslingar, människor som slutat ta den känslodödande drogen, och att liksom i Fahrenheit 451 hitta och förstöra föremål som anses väcka känslor - böcker, målningar, filmer. I inledningsscenen får vi se honom angripa ett näste känslobrottslingar och bränna upp Mona Lisa, efter att ha verifierat att det verkligen är den äkta tavlan. Varför äktheten spelar roll för Libria är oklart.

Givetvis blir Preston själv känslobrottsling vad det lider, och filmen följer honom när han börjar ifrågasätta samhället han tjänar, försöker få kontakt med motståndsrörelsen, och upptäcker att mycket lite är som han trodde att det var.

Filmen är trots sina många vändningar något förutsägbar och trots sina anspråk på filosofiskt djup utmynnar den i en orealistisk actionfest. Dess riktigt originella idé utgör också ursäkten för den senare - alla klerker är utbildade i \"gun kata\", en stridskonst baserad på skjutvapen, som går ut på att man har analyserat tiotusentals eldstrider och kommit fram till att det går att förutsäga fiendens placering, rörelser och skottlinjer. Preston är en mästare på det, vilket vi får se i flera scener där han eliminerar stora mängder fiender utan att sikta. Det är imponerande även för 2000-talets luttrade actionfilmsknarkare.

Cubics stora behållning är dock Christian Bale själv. Hans porträtt av Preston som en perfekt känslolös robot som smärtsamt förvandlas till en kännande tänkande människa visar vilka stordåd vi kan vänta av denne skådespelare i framtiden. Tyvärr räcker det inte riktigt till för att täcka de logiska luckorna i intrigen (motståndsrörelsens plan går inte ihop alls) eller det faktum att intrigen till sist ställs åt sidan till förmån för att göra av med några kilo hett bly. Cubic är ingen dålig film, men den hade alla förutsättningar för att vara en bra.