Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionVänner för livet



Det finns få händelser i det moderna USA:s historia som når upp till magnituden hos terrorattacken mot World Trade Center den 11:e september. Många både dokumentära och fiktiva skildringar av olika vinklar av den tragedin har nu dykt upp på vita duken, ofta med ett hjältetema i bakgrunden. \"Vänner för livet\" försöker ta ett annat grepp och använda denna händelse som fond för ett drama som egentligen handlar om vänskap.

Charlie Fineman (Sandler) är en av de tusentals anhöriga till de drabbade av terrorattacken. Hans familj satt på ett av planen som flögs in i ett av tvillingtornen på förmiddagen den 11:e september. Sedan dess har han slutit sig och lever på försäkringspengar. Alan Johnson (Cheadle) å andra sidan lever ett på ytan lyckligt liv med en kärleksfull familj och en framgångsrik tandläkarpraktik. Men han känner sig inte delaktig i sitt eget liv och är i desperat behov av ett uppvaknande. De båda läste på college tillsammans men tappade kontakten i samband med Finemas tragedi. Nu stöter de på varandra igen och upptäcker att de båda behöver hjälp för att komma vidare i sina liv.

Don Cheadle är en utmärkt dramaskådespelare, känd inte minst från Hotel Rwanda där hans kamp och sorg sköt starka strålar från duken. Nu har han parats ihop med Adam Sandler, som byggt sin karriär med roller som tokstolle i Saturday Night Live och en mängd ofta ganska uddlösa komedier. Sandlers utseende och utspel i den här filmen skiljer sig dock rätt kraftigt från hans tidigare roller, och till en början känns det fräscht att se honom i en seriös roll. Men hans sätt att använda en märkligt nasal röst så fort han visar någon slags upphetsning eller upprördhet gör att det är svårt att ta honom på allvar. Don Cheadle verkar också ha svårt att relatera till honom, mycket av spelet dem emellan bygger på att Don kämpar sig till äkta känslor och utspel, och Sandler reagerar på ett klumpigt eller övertydligt sätt. Stundtals lyckas han med det sorgliga tilltalet och då tänds hoppet, men det släcks oftast rätt snabbt. De två huvudkaraktärerna är trots allt väl orkestrerade mot varandra, lika men ändå olika. De mindre rollerna uppbärs av ett antal välrenommerade skådespelare med varierande resultat. Jada Pinkett-Smith gör den åsidosatta frun till Don Cheadle, stramt och välspelat, Liv Tyler är väl inte helt rätt som den unga psykologen. Den som verkligen står ut är Donald Sutherland, som i alla scener där han är med sopar banan med alla andra. På ett sätt är det störande, för alla andra hamnar verkligen i skuggan där han är med, men å andra sidan så blir det ett bevis för känslan av att de andra inte riktigt gör sitt jobb som de ska.

Premissen är \"utan goda vänner går det åt helvete\" och det är ett ganska bra budskap. Ett budskap som många känner igen sig i och som är viktigt i tider där flertalet människor umgås flyktigt med fler människor istället för på djupet med ett par stycken. Tyvärr låter inte Mike Binder budskapet bilda subtext till handlingen, alltför ofta låter han sina skådespelare säga övertydliga, påklistrade klyschor. Vissa dramatiska scener blir riktigt bra, framförallt mot slutet, men ett antal andra scener som lyckas bli dramatiska skadeskjuts av illa placerade skämt, och det är oförlåtligt.

Ibland när manusförfattare får regissera sitt eget manus blir det väldigt eget och personligt, men i det här fallet känns det snarare som att det kreativa filter som regissören borde bilda mellan manustexten och filmduken helt har försvunnit. Binder har fått för stor kreativ makt och att producenten är hans bror kan vara orsaken till att ingen har vågat påpeka detta faktum. Resultatet blir oengagerande och stumt. Istället för en \"directors cut\" skulle jag vilja se en \"editors cut\", som är nerklippt med cirka en halvtimme och som tar bort alla överflödiga subtextscener.

Om man letar efter en film som verkligen går in, och som låter en överspelad komiker inta första plats ska man leta någon annanstans, till exempel den utmärkta \"Eternal Sunshine of a Spotless mind\" med Jim Carrey. Adam Sandler får gå tillbaka till dramalektionerna eller fortsätta dra in sin brödföda på menlösa komedier.