Alla kommentarer avdarkdream

Hämnarens resa	2007-07-14
Denna första del i Parks hämndtrilogi är den i särklass bästa och en av de absoult bästa filmerna på 2000-talet (hittills). Detta är en grekisk tragedi, hur händelser påverkar varandra och sätter andra saker i rörelse. En mörk spiral som suger ner allting som korsar dess väg. Defenitivt inte för alla smaker. Oldboy är nog mer lättillgänglig. Se den först och se sedan detta våldsamma mästerverk.
Old Boy - hämnden	2007-07-14
Fruktansvärt bra och Parks andra del i hans trilogi om hämnden. Helt igenom stiliserad och nattsvart. Choi Min-sik är helt fantastisk som Oh Dae-su. Förvänta er ingen aktionfilm, för det är det inte trots att den ofta marknadsförs som det. Detta är en mörk undergångssaga med en enorm kärlek till film och filmskapande. Verkligen en av de bästa filmerna som kommit denna sida om millenieskiftet, men fortfarande sämre än Parks första film i trilogin.
Three Extremes	2007-07-14
Som de flesta andra var jag mycket besviken på Chan Wook Parks Cut. Mannen har ju gjort två av 2000-talets bästa filmer, Hämnarens resa och Old boy. Här kändes hans historia billig. Chockerande för chockens skull och lite smålöjlig. Dumplings var en trevlig överaskning förvånansvärt bra och väldigt makaber. En intressant samhällskritik. Överlägset bäst är Miikes Box. Så jävla obehaglig och stämningsfull. Expretionistisk och chockerande. Den delen förtjänar en 5:a i säg, men Cut drar ner helhetsbetyget.
Masters of Horror - Imprint	2007-07-14
Jag måste erkänna att jag bara sett denna och Jennifer i Master of Horror. Inte så konstigt kanske eftersom Miike och Argento är två regissörer jag håller varmt om hjärtat. Argentos bidrag var minst sagt misslyckat. Detta är något helt annat. Fantastiskt foto och tät atmosfär. Märkligt att en film som är så sadistisk kan var så vacker. Håller med om att Billy Drago gör en fruktansvärd insats, däremot bidrar den märkligt uttalade engelska dialogen (med de märkliga betoningarna) till filmens stämning. Det känns verkligen som om den utspelar sig i en makaber verklighet som inte har någon relation till vår. Berättar strukturen (som Miike lånar från Kurosawas Rashmon) fungerar fantastiskt bra och du vet aldrig riktigt vad som är sant och vad som inte är det. Tom slutet i all, som ärligt talat är jävligt campy, lyckas Miike märkligt nog ro i hamn. Bra som fan, men på regisörens kortfilmsfront gillar jag ändå hans del "The Box" i "Three extrems" bättre.
Audition	2007-07-14
Detta var den första Miike film jag såg. Jag trodde att den var en del av den japanska skräckfilmsvågen (Kairo, Ringu, Ju-On mfl). Jag blev så jävla chockad! Audition är något helt annat. Miike kan sina genrer. Första halvan har en lugn och stilsam ton med musik och klippning som en romantisk komedi, dock en ganska långsam sådan. Och sedan byter Miike växel totalt och bildspråket och musiken med det. När jag sett klart filmen tänkte jag att HELA denna filmen byggs upp till de sista 15 minuterna. Miike har sagt själv att han ville göra en film "som tråkar ut publiken i början [...] och som självförstörs". Synnerligen poststrukturellt filmskapande. Miikes mest lätttillgängliga, samtidigt en av de svåraste att ta sig igenom.
Ichi the Killer	2007-07-14
Miike i still våldsamaste esse. Ichi the killer (som bygger på en japansk manga) är så sanslöst over the top att du att du blir helt stum. Samtidigt har Miike alltid den svarta humorn till hands och lär oss uppskatta väldigt udda och perverterade karaktärer, som han sedan har ihjäl utan att rycka på axlarna. Miikes fullständiga omoraliserande är väldigt befriande och klippning, musik och bilder är suveräna trots en uppenbart liten budget. Sann kärlek till filmmediet och dess obegränsade möjligheter från en av vår moderna tids mest produktiva och intressanta regissörer. 4:an är väldigt stark.
Gozu	2007-07-14
Den bästa Miike filmen jag sätt hitills och det betyder att den är jävligt bra. Fascinerande hur mycket Miikes stil kan förändras från film till film och beroende på vad det här för något han försöker tackla. Här framstår han nästan som en japansk David Lynch med en enorm portion svart humor (som dok skilljer sig mycket från Lynch humor). Filmens inledande scen med Okazi och "the yakuza attack dog" är hysteriskt rolig. Scenen där skådisen som inte snackar japanska läser från skyltar är brilljant. Sanslöst underhållande och tänkvärd, men inte den bästa ändan att börja i om du ska utforska Miikes universum.
De namnlösa	2007-07-14
Jag hade läst lite om denna filmen innan jag såg den och hade ganska höga förväntningar. Vilket skräckfilmsfan vill inte se en spansk ockult thriller? Min besvikelse var total. Hela filmen är som en lång stilövning för Balagueró, snygg förvisso och med en bra början, men tappar fullständigt bort sig i slutet. Känns ofullständig och väldigt oinspirerad. Betyget blir kanske lite orättvist filmen, men jag kan inte dölja min besvikelse. Se regissörens Darkness istället. Funkat mycket bättre.
Darkness	2007-07-14
Jag hör till de skräckfilmsfans som inte gillar Balaguerós första film "Namnlösa". Mycket av hans stil återkommer i detta försök att göra en hounted house-film. Måste faktiskt erkänna att jag blev positivt överaskad (förhoppningarna var lika med noll). Visst är det en traditionell historia, men denna gången gör Balaguerós regi den rättvisa. Filmen känns nästan uppdelad i episoder med viss märklig fade emellan. Stämningen blir ganska krypande. Jag tror verkligen Balagueró gillar Silent Hill-spelen och försökt återskapa en stämning därifrån vilket han lyckas hyffsat med (i motsats till filmen som bygger på spelet). Tavelvarelserna är jävligt chreepy och deras mindre roll i handligen gör att de inte tar över utan istället bidrar till den makabra stämnigen. Långt bättre många andra filmer på samma tema och med riktigt bra skådespelsprestationer. 4:an är dock väldigt svag pga avsaknaden av originalitet. Men gillar du hounted house-rullar ska du defenitivt kolla in denna.
Masters of Horror - Jenifer	2007-07-13
Storyn bygger på en serie som jag läste som liten i Magnum och som skrämde skiten ur mig. Som stort Argentofan tog jag mig an hans del i Masters of Horror med skyhöga förväntningar. Måste säga att jag blev besviken. Argento är extremt duktig på att skapa en galen krypande stämning i sin fimer som är väldigt visuell och en sådan hade passat denna historien väldigt bra. Istället förlitar han sig på gore. Jävligt synd. Ska ni bara se en Master of Horror, se Takashi Miikes Imprint istället. Den har hela den täta stämningen och de underbara visuella extravaganserna som denna saknar.
Ljudet från kristallfågeln	2007-07-13
Argentos första och den film som tillsammans med Bavas "Blood and black lace" sägs ha skapat giallogenren. Väldigt bra och stämningsfull. Scenen i konstgalleriet, som återkommer under filmens gång, är fruktansvärt snyggt filmad. Upplösningen är smart formulerad. Denna filmen skapade flera atribut som sedan skulle användas av andra regisörer i genren. Dock inte Argentos bästa giallo.
Tenebre	2007-07-13
En av regissörens bästa giallos. Denna gång i ett framförande som nästan känns som en amerikansk slasherfilm (giallon influerade slasherfilmen som influerade giallon :), alltså VÄLDIGT MYCKET BLOD. Mycket snillrikt sammansatt intrig, inte alltid helt realistisk, men väldigt filmisk och med stor kärlek till fimmediet (speciellt skräckfilmsmediet). Mycket bra introduktion till giallogenren. Se sedan Deep Red, regissörens bästa.
De nio heta spåren	2007-07-13
Extremt bra soundtrack av Morricone! Och Karl Malden är alltid bra. Annars en av Argentos mer medelmåttiga Giallos. Lite smålunkigt och småmysigt tempo. Håller med om att motivet är lite väl förutsägbart (jämfört med flera andra av regissörens bättre giallos). Scenen i hisschaktet är dock minnesvärd.
Fyra flugor på grå sammet	2007-07-13
Hur får man tag på denna? En av de få Argentofilmer jag inte sett. Den finns inte utgiven på DVD och jag känner ingen med VHS-kopia.
Inferno	2007-07-13
Argentos andra film i den ännu oavslutade trilogin om "The Three Mothers" (den sista Mother of Tears har premiär i Italien i Oktober) är hans absolut märkligaste och exprimentella. Filmen ger fullständigt upp den linjära handligen till förmån för en klaustrofobisk känsla när folk springer runt i de baraocka (och fruktansvärt snygga) miljöerna, jagade en okänd ondska och utan möjlighet att fly. Defentivit inte för alla smaker (omfattar även eurochock fans) eftersom filmen är väldigt långsam i perioder och har väldigt lite dialog. Skådespelet är i vanlig ordning ointressant för regissören och uppfattas i denna film som ännu styltigare än i flera av hans andra. Måste dock bekänna att denna hör till en av mina absoluta Argento-favoriter.
Stendhals syndrom	2007-07-13
Märklig och originell. Men även som folk skrivit innan ganska långsam (i benämningen tråkig) i perioder. Argento leker med Giallo genren och blandar den med försök till psykologisk thriller och nästan övernaturliga undertoner. Titelsjukdomens manifestation är magnifik. Ljudet, bilden och kameraarbetet fungerar så man verkligen känner hur man reser in i konstverken. Fruktansvärt daterade datoreffekter (de första i italiensk film om jag inte minns fel). Thomas Kretschmann lyckas faktiskt vara hyfsat obehaglig. Slutets plottwist ser man komma milslångt. Ett interessant experiment och inte helt illa.
The Phantom of the Opera	2007-07-13
Trots att Argento denna gång skrev manuset tillsammans med Gerard Brach (Polanskis eviga medförfattare till bla. Repulsion och Hyresgästen) kan inte rädda denna soppan. Helt klart en av regissörens absolut sämsta. Julian Sands (eller kanske hans utstyrsel) funkar inte alls som fantomen. Kanske är det Brach som fått in humorn i manuset som Argento inte alls kan hantera? Riktig jävla taskigt utförande och riktigt fåning. Går knappt att tro att det är samma regisör som gjort Suspiria.
Sleepless	2007-07-13
Väldigt underskattad Argento-film med en strålande Max von Sydow! Fungerar som en "best of" där han går igenom flera teman från sina tidigare giallos. I sedvanlig ordning inte speciellt intresserad av skådesplarna. Däremot mer intresserad av kamerarörelser, scenlösningar, att lägga ut handlingens dimridåer och stämning. Argentos bästa film sedan Tenebre.
Trauma	2007-07-13
Väldigt amerikaniserad Argento. Verkar ha tonat ner sin stil en hel del för en amerikansk publik. Bara några få scener (som Dourifs drömsekvens) andas Argento. Dödsmanicken är dock fruktansvärt kreativ och obehaglig. Svag 3:a.
Opera	2007-07-13
Inte en av Argentos bättre, men ändå en stabil giallo. Opera backdropen passar Argentos stil som handen i handsken. Idén med nålarna under ögonen är effektiv och oförglömlig. Har många höjdpunkter, men tyvärr oxå mycket som funkar väldigt dåligt.
Phenomena	2007-07-13
Jag är verkligen ett stort Argento-fan, men Phenomena är sjukt överskattad. Han verkar inte eftersträva sitt vanliga helhetsintryck (kombination av bilder, scenaografi och musik). Apan och insekterna känns jävligt campy (och Argento är mycket men inte camp). Hårdrocken är malplacerad. Det bästa med filmen: en underbar ung Jennifer Connelly och en jävligt bra Daria Nicolodi. Se Deep Red och Susperia istället.
Nosferatu	2007-07-13
Såg den för en jävla massa år sedan (tror det var den första stumfilm jag såg om det inte var Metropolis). Jag kommer aldrig glöma scenen på båten. Fantastisk film av en pionjär. Max Schreck är det mest skrämmande filmmonstret i historien! (frågan är hur mycket make up han hade)
Flykten från helvetet	2007-07-13
När folk gör sin listor över de bästa skräckfilmerna genom tiderna är Susperia ofta där i toppen. Inte Argentos bästa film, vilken är Deep red och en smaksak, men en film med stämning man nästan kan ta på. Argento är väldigt ointresserad av skådespelare och deras prestationer. Som vännen George Romero sa: "Han hade önskat att skådespelare kunde framställas på datorer". Vad Argento är intresserad av är bilder, ljus, scenografi, atmosfär, musik och skräck. Dessa element sammanställer han till en otrolig attack på sinnerna och detta gör han bättre i Susperia än Deep Red. Det är en saga, men en mörk vuxensaga. Balettskolan framstår som en labyrint och Suzie är Alice i Underlandet. Bakom den blå liljan väntar häxorna. Ett MÅSTE för alla som älskar skräckfilm.
Huset på kyrkogården	2007-07-13
En av Fulcis bästa filmer med, tyvärr, en av de allra sämsta dubbningarna i den italienska genrefilmen. Fulci sammanför giallo, skräck och hounted house-film i sin sedvanliga surrealistiska lösning och i motsats till linjär handling. Såg denna film, min första Fulci, när jag var ung (och slukade skräckrullar som om det inte fanns någon morgondag). Jag hatade den. Sedan kom jag på mig själv med att vissa scener hade etsat sig fast i mitt huvud och jag var bara tvungen att se om den. Likt alla Fulcis bättre filmer växer den med varje ny gång man ser den. Och Freudstein ÄR jävligt skabbig.
The Beyond	2007-07-13
En av mina favoritskräckfilmer, men absolut inte för alla smaker. Lite handlig, mycket tät och makaber stämning. Väldigt ologisk och mycket mardrömslik. Har några oförglömliga scener som det första mötet med Emily, när Emily hemsöks av Schweick och det oförglömliga slutet. Frizzis musik här är något av det bästa som hörts i någon eurochockfilm någonsin! Tillsammans med bilderna, miljöerna, det brutala våldet bildas en helhet som korsar b-films gränsen till någon typ av grotesk konst. Med denna film kan Fulci lätt mäta sig med den italienska skräckgenrens storheter som Mario Bava och Dario Argento. Inte en film att se med flickvännen dock :)
Staden med levande döda	2007-07-13
Mycket, mycket bättre än Zombie Flesh-Eaters. Fulci skapar här en Lovecraftsk stämning (som sedan utvecklas till fullo i The Beyond). Som vanligt är handligen uppstyckad och bygger mer på mardrömslika associationer än en linjär historia. Salvatis scenografi och Frizzis musik bildar en påträngade atmosfär av hotfullhet och förfall. Defenitivt en stark 3:a och en film som växer varje gång man ser den.
Deep Red	2007-07-13
Argentos bästa och en av de bästa gialli genom tiderna (om inte den bästa). Här har Argentos stil slipats till perfektion. Fantastiskt kameraarbete, en plot med flera otippade twists där den sista står sig som extremt minnesvärd (och gör att man genast måste se om filmen), surrealistiska scenarier och Goblin sätter musiken fullständigt vilket bidrar till den märkliga stämningen. Den bästa introduktionen du kan få till giallo-genren.
Zombie Flesh-Eaters	2007-07-13
Jag har ingenting emot Fulcis osammanhängande sätt att berätta en handling på (det finns något mardrömslikt i det) eller det styltigt skådespeleriet (något nästan alla italienska genrefilmer dras med mest pga dubbningen). Jag tycker dock att Zombie Flesh-Eaters är en av regissörens mest överskattade filmer. Den karibiska backdroppen funkar sådär (och Fulci är ganska bra på att placera sina filmer i bizarra och vackert förfallande miljöer som labbet i slutet av House by the cemetery tex.) De flesta som börjar med Fulci brukar dock se den här filmen och den listas ofta som en av de bästa Zombiefilmerna genom tiderna. Se hans City of the living dead istället, en överlägsen zombiefilm jämfört med den här. 3:an är jävligt svag.
A Lizard in a Woman's Skin	2007-07-13
Väldigt bra giallo från Fulci (en regissör som jag verkligen har en hatkärlekrelation till). Såg den ensam på jobbet mitt i natten och höll faktiskt på att stänga av i drömsekvensen). Når dock inte upp till de absoluta höjdpunkterna i genren som tex. Argentos Deep Red eller Martinos The strange vice of of Mrs Wardh.