BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Youth Without Youth
En ambitiös gammal professor som ägnar sitt liv åt språkforskning blir träffad av blixten. Han blir då ung igen och får nu chansen att bli klar med sitt enorma projekt. När han träffar en ung kvinna som råkat ut för något liknande som han själv blir hans situation mer och mer surrealistisk och han tvingas betrakta livet och människorna utifrån. Slutligen ställs han inför ett svårt val.
Originaltitel | Youth Without Youth |
Regissör | Francis Ford Coppola |
Manus | Francis Ford Coppola |
Genre | Drama, Romantik, Thriller, Fantasy, Mysterium, 2000-tal |
Skådespelare | Tim Roth, Alexandra Maria Lara, Bruno Ganz, André Hennicke, Marcel Iures, Adrian Pintea, Adriana Titieni, Alexandra Pirici, Florin Piersic Jr, Zoltan Butuc |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 158 |
Filmnummer | 55368 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En väldigt fin berättelse av Eliade som blivit en halvdan film.
Vacker, genial, konstig, fin - älskade detta. Mestadels inte som film utan som konst och vetenskap.
Den var ju grym? Men man måste ha rätt mood.. ;-D
Jag hade läst Mircea Eliades novell ett par år innan jag fick reda på att en filmatisering av den var i produktion. Jag var lite skeptisk till en början då Eliades noveller brukar alltid måla upp en övernaturlig, mystisk och transcenderande stämning som är svår att fånga på film - i synerhet om man inte är bekant med hans verk. Jag älskade filmens (och novellens) story. En drama-spänning som man blir engagerad och lyrisk i om man tycker om ämnen som metempsykos, gamla språk och religionshistoria. Eliade är mest känd för sina vetenskapliga verk, men hans skönlitteratur är tråkigt nog förbisedd och underskattad.
Coppola har gjort ett mycket bra jobb överlag. Skådespelet är trovärdigt i den bemärkelsen att karaktärerna i novellen är inte speciellt känslomässigt engagerade, förutom den kvinnliga huvudrollen. Storyn drivs frammåt av intellektuella samtal och händelser med litet känslomässigt engagemang. Eliade är mer intresserad av själens natur och förmåga att transcendera. Hur man känslomässigt förhåller sig till det tar en biroll. Så på den punkten är det inget konstigt i Tim Roths "konstanta lugn". Alexandra Maria Laras karaktär är den som ska vara mest känslomässig eftersom hon har inte någon kunskap om fenomenet hon utsätts för och därför med rätta förhåller hon sig mest känslomässigt till det.
En behaglig överraskning är Matt Damons okrediterade roll. Trots att karaktären fick lite mer utrymme i novellen, såg jag på scenen smått leende. Varför Matt Damon och varför okrediterad? Hursomhelst så märks Coppolas entusiasm över projektet då han finansierade filmen själv och och hans förståelse av Eliades novell och karaktärsuppbyggnad.
Håller med användaren Galivan på samtliga punkter, en mycket ambitiös film som Coppola smått slarvar bort på fundamentala punkter. Bland annat stelt skådespel med underlig dialog, vilket var väldigt synd med tanke på de kompetenta skådespelare han samlat till filmen.
En väldigt intressant berättelse, med spännande filosofiska undertoner, som hade kunnat förvaltas så väldigt mycket bättre.
Intressant innehåll, det finns övernaturliga inslag och den har en konstnärlig stil , men det känns som att man vill göra filmen svåråtkomlig och flummig. Mer naturlighet och mer dynamik hade behövts. Det huvudsakliga som gör filmen tråkig är repliker och dialog som är oerhört lågmälda och lugna. Det låter uppdiktat och blir för stelt och segt. Jag skulle gissa att det mesta av ljudet är eftersynkat, speciellt när Bruno Ganz talar känns det så. Huvudrollskaraktären är inte så kul genom sitt konstanta lugn.
ja... har coppola blivit senil?? eller "bara" galen?? e fråga som framträder..
Underlig film. Lite väl lång. Bra skådisar. Jaaa, hmm. Ska jag skriva något djupt och filosofiskt om den? Nej, det sköter den så bra själv. Som film riktad till mig så hamnar den på en trea. Den går inte in på djupet av sin egen tematik tillräckligt tyckte jag utan koncentrerade sig lite väl mycket på personen, vilket hade funkat med om de hade valt en av de två storylinens att fördjupa sig i. Men en stabil trea.
Inte så helgjuten som jag hade hoppats. Antagligen är själva plotten för viktig för filmen för att de mer fundersamma elementen skulle komma fram. Man känner dofter av Dorian Grey's porträtt och The Curious Case of Benjamin Button, med det extra temat språkets ursprung. Men jag är inte helt säker på vad syftet med det temat är, och jag tror att filmen är lite för intresserad av sökandet efter svar, snarare än att formulera frågan.
Underlig var ordet. Trevligt dock med en film som är helt oförutsägbar. Vacker. Bra skådespeleri. Rekommenderas starkt.