BETYG
4
av 5
4
av 5
Yojimbo - livvakten
Till en liten japansk stad, som hålls i ett järngrepp av två rivaliserande ligor, kommer en dag en luggsliten man. Han är pank och hans enda ägodel är ett sylvasst svärd. Det tar inte lång tid innan några lokala bråkstakar har provocerat fram ett slagsmål. Under slagsmålets gång framgår det med all önskvärd tydlighet att mannen behärskar sitt svärd till fullo. Detta faktum har inte förbigått ledaren för den ena ligan som erbjuder mannen jobb som livvakt. Även ledaren för det rivaliserande gänget tar kontakt med mannen och erbjuder honom jobb. Frågan är bara vilket jobb han ska välja.
| Originaltitel | Yôjinbô |
| Alternativ titel | The Bodyguard |
| Regissör | Akira Kurosawa |
| Manus | Akira Kurosawa, Ryûzô Kikushima |
| Genre | Drama, Action, 60-tal |
| Skådespelare | Toshirô Mifune, Kamatari Fujiwara, Takashi Shimura, Yôko Tsukasa, Isuzu Yamada, Hiroshi Tachikawa, Daisuke Katô, Tatsuya Nakadai, Eijirô Tôno, Yosuke Natsuki, Seizaburô Kawazu, Yoshio Tsuchiya |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 4787 |
| Filmnummer | 857 |
Recensioner
Akira Kurosawa fortsätter att skapa filmer som får genomslag i västvärlden. Här med filmen Yojimbo som handlar om en fattig, runtvandrande samuraj som plötsligt finner sig själv i en liten by s... Läs mer »
Kommentarer
En av Akira Kurosawas vackraste filmer är tveklöst Yojimbo. Han lyckas här skapa en nästintill teaterlik miniatyrstad befolkad av färgstarka karaktärer. Centralt för historien är Yojimbo (Toshirô Mifune) som med sin list snarare än sin svärdskicklighet spelar ut två rivaliserande ligor mot varandra. Filmens foto är enastående och Kurosawa använder sig skickligt av både skuggor, vind och regn för att skapa stämning. Historien återanvändes mer eller mindre rakt av i Sergio Leones A Fistful of Dollars, något som ledde till en segrande stämning av filmbolaget Toho.
Japansk version av en västern (även om det egentligen är tvärtom, En handfull dollar är mer eller mindre en nyinspelning av denna film) med fantastisk musik och cinematografi. Toshiro Mifunes karaktär känns dock aningen överskattad. Han hade varit mer mäktig om han var i bättre form, här ser han närmast lite småfet ut. Clint Eastwood är ju i slutändan betydligt coolare.
Trevligt att efter många år ånyo se om Akira Kurosawas klassiska actionfilm Yojimbo från 1961; men nu på stor duk på Filmstaden i Uppsala. En utomordentligt njutbar film som har haft stor betydelse som inspiration för senare tiders filmskapare. Toshirô Mifune är lysande i huvudrollen som den kringvandrande samurajen som skickligt spelar ut de rivaliserande gängen mot varandra. Betyg 4.
Gav den en ny chans, och det gjorde jag rätt i. Kurosawa kräver sitt humör. Den ÄR bra (ibland riktigt bra), men också lite i längsta laget. Hade gärna fått vara snäppet tätare. Man får vara beredd på överspel också.
Håller inte i ett modernt perspektiv. Udda film på många sätt, egentligen riktigt deprimerande.
Riktigt bra. En av Kurosawas bästs..
Toshirô Mifune kan ju vara filmhistoriens bästa actionskådespelare. Hans sätt att med mycket små medel och lite dialog framhäva en känsla och förstå ett sammanhang är inget annat än helt genialt.
Det är de små enkla medlen och den sparsmakade dialogen som gör denna film så bra - Less is more har aldrig passat bättre.
Att Yojimbo inte heller blir så överdriven som många av dagens actionfilmer är också en styrka och bidrar till att filmen blir intressant och trovärdig. Detta är inget annat än ett riktigt mästerverk!
Filmens styrke er frem for alt manus. Den er også enkel og uten mye av alt overdreven møkk som man ser i slike produksjoner fra Hollywood. ++4++.
Jag har aldrig riktigt blivit frälst av Kurosawa, men den här gången satt det äntligen! Vråltuff film som med sitt råa berättarspråk och sin cyniska attityd blir en stenhård och minimalistisk film vars influens på västern-genren och andra filmer som Korpen flyger inte går att ta miste på. Avsaknaden av sentimentala scener där folk står och gråter kan nog vara anledningen till att jag gillar denna film så mycket mer än Kurosawas andra (även ifall De sju samurajerna också är riktigt bra). Det här är hårdare, skarpare och enklare. Och mycket cyniskt. Jag ger två tummar upp!
Fortfarande sevärd efter alla dessa år!