BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Vinterdvala
En gammal skådespelare har på äldre dagar blivit hotellägare. Han känner sig allt mer främmande inför sin unga fru och nyligen frånskilda syster.

Originaltitel | Kis uykusu |
Alternativ titel | Winter Sleep |
Regissör | Nuri Bilge Ceylan |
Manus | Ebru Ceylan, Nuri Bilge Ceylan |
Genre | 2010-tal, Drama |
Skådespelare | Haluk Bilginer, Melisa Sözen, Demet Akbag, Ayberk Pekcan, Serhat Mustafa Kiliç, Nejat Isler, Tamer Levent, Nadir Saribacak, Mehmet Ali Nuroglu |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 209 |
Filmnummer | 111661 |
Recensioner
Den turkiske regissören Nuri Bilge Ceylan är tillbaka med den kritikerrosade filmen Vinterdvala (Kış Uykusu). Filmen skildrar kontrasterna mellan fattiga och rika, och är nu landets bidra... Läs mer »
I Anatolia så driver den föredetta skådespelaren Aydin ett hotell. Vinterdvala handlar om Aydin, hans livsätt, hans livsfel, hans relationer i livet, hans personlighet och hans val.
Nuri Bilge Ce... Läs mer »
Kommentarer
En märklig film på många vis, ett är säkert den här regissören har rotat runt i mänskliga relationer och i mitt tycke skjutit mitt i prick. Många helt enastående konversationer och gräl som kändes så naturliga. Skickligt också att efter hand få betraktaren att ändra åsikt om de inblandade, då kanske mest om huvudpersonen. Det gjordes så subtilt att man inte märkte det förrän i efterhand, samtidigt behövde man inte ta parti för någon ej heller avstånd, skickligt. Spelplatsen och miljön gör sitt till att få till en stämning och förstås skådespelarna som kändes så naturliga, ja den var lång, men inte för lång.
Märkligt. Den här filmen håller mig hela tiden på sträckbänken med känslan av att något obehagligt kommer att hända. Det är väl det som håller mig kvar i det långsamma tempot i hela tre timmar. Välgjort. Och vilken miljö sedan...!
Nuri Bilge Ceylan, ditt geni! Det här är inte lättsmält, men man blir o så belönad av de dryga tre timmarna. Dialogerna är riktigt välskrivna (och långa!), skådespeleriet är fantastiskt, och fotot är (förstås) magnifikt. En riktigt stor film. Blir sugen på att se om Bir Zamanlar Anadolu'da, och ser riktigt mycket fram emot att se Päronträdet inom kort!
Filmen känns väldigt episodisk med en mängd långa dialogscener staplade på varandra. Även om det finns en viss handling som bärs framåt så är det inte det som driver på. Jag tycker vissa av scenerna är fantastiska, men det är också många som inte engagerar mig alls. Filmen känns mångbottnad och det finns många lager i vad som sägs och hur alla förhåller sig till varandra. Men det är väldigt få saker som griper tag i mig och även om jag kan sitta och intellektuellt bryta ner det på olika sätt så är det inte på ett sätt som suger in mig. Även dom scener som verkligen har mig engagerad känns lite intetsägande på något vis när jag tänker på innehållet. Hade den varit som den är som bäst filmen igenom hade det ändå blivit en solklar fyra men nu blir det bara en stark tvåa, på över 3 timmar så är det för mycket som blir tråkigt. Och irriterande, visst är poängen att huvudrollen är så osympatisk men han blir inte mindre irriterande för det. Kan hända att jag höjer om någon poäng eller detalj ligger kvar i mig och växer. Men tror inte det.
Turkisk dialogdriven film på över 3 timmar som bygger till stor del på Tjeckovs "Hustrun" (samt lite influenser av Dostojevsky). Filosofiska diskussioner om moral, etik, tro, filantropi. Filmen handlar till stor del om klyftor (mellan klass, kön, äktenskapliga, syskon, generation mm). Trots sin längd känns den inte långsam. Nuri Bilge Ceylan har en unik stil där miljö, natur, dialoger, underliggande meningar, symbolik har en stor roll. Filmiskt sett så finns det inget att anmärka på, men jag får känslan att den är ett kammarspel. Antagligen en av de bästa turkiska filmerna, antagligen en av de bästa Tjeckovfilmatiseringarna. Men den tilltalar mig inte personligen, den dryper av en kulturintellektuell existensialism som jag har lite svårt för. Gillade nog hans förra film bättre.
Jag kan inte säga att jag är odelat positiv till den här, men när den är bra är den riktigt bra. Jag gillar trots allt dialogdrivna filmer, och här finns några konversationer som är direkt lysande. Filmen är ju lång dock, det behöver förstås inte vara dåligt, men jag tycker nog inte att den här riktigt använder sig av sin längd på ett effektivt sätt. För min del hade man nog kunnat kapat ett och annat utan att jag hade saknat det. Å andra sidan tyckte jag att den tog sig efterhand och blev intressantare i takt med att jag lärde känna karaktärerna, så det talar väl för att längden faktiskt var en tillgång. Glad att jag tog mig igenom den är jag i vilket fall som helst, men det är nog en film som kräver sin publik
Fängslande i sin karga uppbyggnad. Det är inte var dag man ser intellektuella samtal i denna typ av miljöer. Lite för lång film där Aydins nasala röst till sist nästan fick mig att slita håret. Betyget blir en svag 4;a, dvs 4-
"en vacker film" och "den karga verkligheten" - som stelnar till en kliché runt en gammal, excentrisk författare...