BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Viridiana
Viridiana är en novis nunna som förförs av sin morbror. Hon flyttar in hos honom och börjar bedriva välgörenhet, men de fattiga verkar inte så tacksamma som hon tycker att de borde vara.
| Originaltitel | Viridiana |
| Regissör | Luis Buñuel |
| Manus | Julio Alejandro, Luis Buñuel |
| Genre | Drama, 60-tal |
| Skådespelare | Silvia Pinal, Francisco Rabal, Fernando Rey, José Calvo, Margarita Lozano, José Manuel Martín, Victoria Zinny, Luis Heredia, Joaquín Roa, Lola Gaos, María Isbert, Teresa Rabal |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 434 |
| Filmnummer | 7599 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Viridiana är på sätt & vis den ultimata Bunuel-rullen - ska du bara se en enda film av den gamle spanjacken så är det denna! Nattvarden med tiggarna och Händels Messiah som musikbakgrund är en av filmhistoriens skönaste scener någonsin.
Brukar ofta såga Buñuel som en av de mest överskattade regissörerna någonsin, men här blev jag faktiskt rätt imponerad. Inledningsvis började jag till och med undra ifall det inte skulle bli tal om en fyra här, men han höll inte riktigt upp fanan så långt och började givetvis spåra iväg på en massa märkliga scenerier istället för en helhet som har något ordentligt att säga. Ändå är detta förmodligen den bästa Buñuel-filmen jag sett. Den blev aldrig tråkig, var snygg och hade många intressanta scener. Inte bra nog för att kamma hem över en trea, men klart sevärd.
Typisk Bunuel-film som verkar vara späckad på symbolik men ändå är lite tråkig emellanåt. En ytterst svag trea. Jag önskar att Bergman kunde ha gjort den här filmen istället.
En av 60-talets bästa filmer, vars form och innehåll man bara kan ge största applåden åt. Sylvass och tragikomisk studie i mänskligheten.
Jag förstår att Roy Andersson håller den högt, eftersom den är späckad med symbolik och underliggande meningar, samtidigt som humorn är ständigt närvarande. I dessa dagar när Ruben Östlunds Play sågas längs med fotknölarna är det bra att påminnas om att film inte nödvändigtvis måste stryka publiken medhårs.
Oerhört svartsynt, egentligen lite i överkant eftersom Buñuel upprepar sig ganska mycket. Men detta är helt klart en mycket sevärd film som i sina bästa stunder är både fascinerande och riktigt bra. Väldigt snygg dessutom. Men jag önskar ändå lite fler nyanser i helvetet så att säga. Blir en ganska svag fyra.
Jag är inte helt säker på vad den vill säga. Kan behöva se om den. Den är inte lika träffande som "Mordängeln", men gillade den ändå mer än "Nazarin". Jag kan börja tycka att Buñuel attackerade samma saker och återanvände samma ämne för ofta i sina filmer, men man förlåter honom när han gör det så provocerande och så färskt varje gång ("Nazarin", "Viridiana" och "Simon Pelarhelgonet" känns som tre variationer av samma budskap). Det ska dock sägas att den har bra spel, intressanta karaktärer och flertalet sköna scener. En (ingen skön, men otäck) scen förde direkt mina tankar till "Den sista färden".
Fantastisk på alla sätt och måste ha orsakat ett jäkla liv i Spanien då den kom. Vilka karaktärer! Sergio Leone måste ha sneglat på Buñuel när han gjorde sina spaghetti westerns. En film att se om för att upptäcka alla symboler som vävts in i historien.
sista halvtimman är lysande.
även om mittpartiet är lite tråkigt så är början o slutet så otroligt bra att det väger upp me råge
