BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Vi ses igen, barn
Under den tyska ockupationen av Frankrike 1944 blir en ung pojke vid namn Julien evakuerad till en katolsk internatskola på landet. Han blir vän med Jean, en tystlåten pojke i klassen. Efter en tid upptäcker Julien att Jean är en av judarna som göms av de katolska rektorerna på skolan.
| Originaltitel | Au revoir, les enfants |
| Regissör | Louis Malle |
| Manus | Louis Malle |
| Genre | Drama, Krig, 80-tal |
| Skådespelare | François Berléand, Gaspard Manesse, Raphael Fejtö, Francine Racette, Stanislas Carré de Malberg, Philippe Morier-Genoud, François Négret, Irène Jacob, Peter Fitz, Pascal Rivet, Benoît Henriet, Richard Leboeuf, Xavier Legrand, Arnaud Henriet, Marcel Bellot |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 620 |
| Filmnummer | 11459 |
Recensioner
Mikrosamhället på en skola för pojkar, driven av präster, skärskådas med exempel från de för genren vanliga miljöerna som sovsalar (med tumult i rakt nedstigande led från ”Zéro du conduit... Läs mer »
Kommentarer
Sevärd. Intressant vinkel och upplevelse av ett krig där många andra öden oftast får porträttera dess tidsepåk och världskrig.
Det här känns till att börja med ganska så stökigt och vi har svårt att bli engagerade. Handlingen utspelas i en fransk internatskola för pojkar, år 1944. Frankrike är vid tiden ockuperat av nazityskland. Det som berättas är hämtat från Louis Malles egna barndoms-upplevelser. Det är inte förrän i slutdelen av filmen som vårt engagemang ökar, detta när nazihotet som legat och lurat genom hela berättelsen blommar ut med en obehaglig nerv
Fantastisk. Ett måste-ses på den här filmen. Jag gillar Lacombe Lucien mer men denna är inte sämre. Man blir starkt berörd av denna.
Fantastiskt fin film! Andra världskrigets fasa och nazisternas judeförföljelse blir så mycket starkare när den skildras så här i det lilla, det allmänmänskliga. Det är långt ifrån svulstiga krigsscener och rullande stridsvagnar som man förstår den mänskliga tragedin på djupet. Mycket vackert skildrat! Jag vet inte varför jag inte ger den en 5:.
Ne, finns bättre filmer än denna i samma tema!
Långsamt brännande som det heter. Det tog ett ganska bra tag innan jag faktiskt började bry mig nämnvärt, men i slutändan är det makalöst fint.
Fin och rörande vänskapsskildring har en stark sista tredjedel.
Den är helt okej! Värd att se en gång! Men samtidigt rejält överskattad och lång! Det finns en hel del filmer som beskriver samma tema 100 gånger bättre, detta är mer en familj historia man ser med sina barn (I fall man nu har barn!) Vill man som vuxen lära sig Nazismens mörka historia, så ska man se Europa Europa eller Schindler's List istället som är liknande filmer men mer seriöst och ärligt beskrivet utan att dölja fakta.
Ganska publikfriande krigsdrama. Ännu en gång får man det dock bevisat att man tillåts färre misstag om man försöker vara good guys.
Typisk kortbyxerulle.
