BETYG
3.8
av 5
3.8
av 5
Vi barn från Bahnhof Zoo
Filmen tar oss till drogträsket i 70-talets Berlin. Vi får följa den 14-åriga Christiane som bor med sin mamma och lillasyster i ett tråkigt bostadområde. Christiane är fascinerad av "Sound", ett nytt disco. Fast hon är för ung övertalar hon sina vänner att ta med henne dit. Där träffar hon Detlev, vilket blir början till hennes drogkarriär. Musik av David Bowie.
| Originaltitel | Christiane F. - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo |
| Alternativ titel | Christiane F. |
| Regissör | Uli Edel |
| Manus | Uli Edel, Herman Weigel |
| Genre | Drama, 80-tal |
| Skådespelare | Natja Brunckhorst, Thomas Haustein, Christiane Reichelt, Jens Kuphal, Christiane Lechle, Peggy Russiek, Lothar Chamski, Rainer Woelk, Andreas Fuhrmann, Uwe Diderich, David Bowie |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2022 |
| Filmnummer | 5202 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Som beroende sprutnarkoman (dock nykter ett bra tag) har jag lite invändningar här och där. Men generellt en toppen film om ett ofta gömd och bort hyshad del av samhället.
Känns väldigt rak, naken, ärlig och inte det minsta moraliserande. Jag gillar hur den skildras så mycket enbart från barnens perspektiv och att dom vuxna knappt är med. Det känns lite B men det bidrar också till den mer intima och råa stämningen. En klar men inte stark fyra.
Visste inte vad det här var för typ av film när vi startade spelaren. Det visade sig vara hård kompromisslös knarkrealism helt utan nått förhärligande. Efter att ha sett filmen kunde jag inte låta bli att forska lite om vad jag sett. Det visade sig att det vara en filmatisering av en bok som bygger på intervjuer med Christiane (heroinist och prostituerad tjej från Berlin). Det hela utspelar sig i mitten av 70-talet då Christiane är i 13–14 års åldern.
Det visade sig också att filmen visats en hel del i skolor i avskräckande syfte, och det förstår jag för filmen är ju mycket lämplig för detta.
Så man får tacka Christiane, bokskaparna och filmskaparna för att de förmodligen räddat många ungdomar från ett knarkliv eller kanske döden. Även David Bowie ska väl ha ett tack i det sammanhanget, han gjorde musiken till filmen och deltog själv med ett scenframträdande i Berlin (det ökar ju intresset att vilja se filmen).
Med bättre skådespelare hade jag gett denna en 5:a. Intressant story och bra musik.
Så äkta!
En brutal västtysk käftsmäll!
Gillar på något sätt att ingen vikt läggs vid grupptryck utan vi får en klar bild av huvudpersonens ensamhet utan att det blir för överdrivet. Skitigt och jobbigt men också väldigt snyggt gjort. Ingen fullpott direkt men väldigt bra. Älskar hur Bowie blir en del av historien också!
En oerhört stark, verklig och hård film som skildrar ett bedrövligt liv i ett gråslaskigt, hopplöst Berlin. Det jag allra mest fastnade på var filmtekniken och hur det, tillsammans med det enkla, koncisa manuset, vävde samman en effektfull filmatisering. Såg den här filmen innan jag skulle somna och vaknade upp och hade den fortfarande på huvudet.
Det är en film man minns.
Kolsvart historia om tonåringar som fastnar i ett sunkigt heroin-missbruk, baserad på verkliga händelser. En film som har sina brister, men den sjaskiga realismen och det lysande skådespeleriet (framför allt från Natja Bunckhorst) gör att det är svårt att värja sig. Fy fan, man mår illa av detta. Starkt, jobbigt och mycket trovärdigt. David Bowie-låtar på soundtracket, och han medverkar även själv i en scen där de går på hans konsert.
En klassiker märkte jag. Glömt bort att se den tills nu. Toppenbra att ställa bredvid Ett anständigt liv i raden med socialrealistiska klassiker. Kul med konsert som känns som en del av filmen. I övrigt tycker jag musiken av David Bowie ligger lite för högt.
