BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Vad är klockan i Paris?
Hsiao-kang är en ung man som säljer klockor på gatorna i Taipei. En dag säljer han sin egen klocka till en vacker kvinna som är på väg till Paris. Det korta mötet lämnar honom starkt berörd och han blir helt fixerad vid tanken på att hon är i en annan tidszon. Han ger sig ut för att ställa fram alla klockor i Taipei till Paristid. De mystiska sammanträffanden som då börjar dyka upp, gör att de två städerna plötsligt inte är så långt ifrån varandra.
| Originaltitel | Ni neibian jidian |
| Alternativ titel | 7 to 400 Blows, What Time Is It Over There?, What Time Is It There? |
| Regissör | Tsai Ming-liang |
| Manus | Tsai Ming-liang, Yang Pi-ying |
| Genre | Romantik, Drama, 2000-tal |
| Skådespelare | Jean-Pierre Léaud, Lee Kang-sheng, Chen Shiang-chyi, Lu Yi-ching, Miao Tien, Cecilia Yip |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 634 |
| Filmnummer | 8381 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Tyckte mest bara detta var andlöst tråkigt. Visst finns en viss stämning här och så, men jösses... den gick inte hem. Lite fint att Jean-Pierre Léaud dök upp, dock.
Tycker den var fantastisk.
Vad ska man säga, egentligen? Finner den mest väldigt "meh" faktiskt. Visst finns det anspelningar av att kunna bli bra, men det håller liksom inte. Det är dock bättre än "Länge leve kärleken" och inte dåligt, bara ... 0,5 på SH-skalan.
Lämnar en meditativt melankolisk känsla efter sig. De små gesterna bildar ett pussel som tillsammans skapar bilden av ensamhetens samröre. Inte direkt någon myspys film att snaska i sig godsaker till och visst är det tålamodsprövande också många gånger. Betyget får bli en 3;a
Helt och hållet underbar. Skall ses under tystnad med bara en klocka som tickar i bakgrunden. Deprimerande, bisarr, fin och skitrolig. Tsai har fått med det mesta, lyckas skruva ned tempot flera hack utan att det någon gång blir långtråkigt eller oengagerande. Väldigt imponerande! (13+/15)
En fin film om ensamhet.
Filmen fångar simultant ensamhet/osäkerhet och samhörighet, vilket i efterhand känns väldigt häftigt. Tagningarna är vackra; långsamma och sammanbitna som allt som oftast sveper med tittaren. Det jag gillar med Tsai är att han både sätter de komplexa och mystiska karaktärsrutorna och de fyllda exteriörerna. Ibland blir det dock lite tråkigt, vilket sänker filmen en del. Gillar dock hur man som tittare inte alls får bakgrundsinformation som förklarar varför karaktärerna gör si eller så, utan att man istället måste/får fylla i det själv. Humorn funkar ibland, men inte alltid. Tyvärr känns det kanske som att de enskilda delarna inte är riktigt lika bra som helhet dock. Men det räcker ändå till en svag fyra.
Tsais svagaste film hittills. Varken karaktärerna eller historien blir aldrig intressant och för en gångs skull så blir det faktiskt riktigt tråkigt, han har lyckats hålla sig ovan det tidigare men inte den här gången. Betyg 4.7
Det här är bra, ja till och med mycket bra. Tsais statiska kamera ser till att små scener utspelas framför oss. Ibland roliga, ibland tragiska. Sammanlagt en två-tre oerhört starka berättelser sammanvävda med varandra och ändå inte. Snuddar femman, men än så länge en stark fyra.
Jag förstår inte alla dessa kommentatorer som påstår sig inte förstå. Vill man ha huvudet undersökt finns det bättre ställen att anmäla sig på.
