BETYG
4
av 5
4
av 5
Upp till kamp
Sverige är ett land i framgång, industrin blomstrar och folkhemmet är stabilt. Tommy, Lena, Erik och Rebecka kommer från olika bakgrunder och under några heta sommardagar förändras deras liv för alltid. Göteborgs stad har beslutat att stänga den populära klubben Cue Club. Stängningen är startskottet för ett upplopp som kommer att sätta stadens gator i brand. Till tonerna av Bob Dylan, Rolling Stones, The Beatles och The Who mullrar en rörelse igång; de ungas rörelse.
| Originaltitel | Upp till kamp |
| Alternativ titel | How Soon Is Now? |
| Regissör | Mikael Marcimain |
| Manus | Peter Birro |
| Genre | Drama, Mini-serie, 2000-tal |
| Skådespelare | Sverrir Gudnason, Fanny Risberg, Simon J Berger, Ruth Vega Fernandez, David Dencik, Kristina Brändén Whitaker, Johan Kylén, Martin Wallström, Stefan Gödicke, Sven Ahlström, Mats Blomgren, Amanda Ooms, Johan Gry, Oskar Thunberg |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1755 |
| Filmnummer | 55006 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Mycket stabil och välgjord miniserie! Marcimains bästa efter Lasermannen. Bra skådisar, utsökt tidsanda, snyggt foto och bra berättat. Det mesta sitter. Slutet kanske är en smula forcerat, men annars tämligen lysande!
Ett väldigt ambitiöst tidsdokument och även om jag har lite svårt för både hippies och aktivister är det svårt att inte bli engagerad i dessa fyra ungdomars öde. Framför allt köper jag fullt att det här var den rådande tidsandan, om ungdomar och arbetarklassens kamp mot systemet, om rätten att engagera sig och kämpa för en bättre värld. En tid befriande fri från mobilzombies men samtidigt också en rastlöshet som behövde omvandlas till nånting, vad det än må vara. Sverrir är riktigt bra i sin huvudroll och han får bra stöd av de runt omkring sig. Det är lite upp och ner och kanske falnar energin ut lite mot sista delen av denna miniserie, men som helhet var det ändå klart sevärt och kan varmt rekommenderas till den som vill ha en gnutta skitig arbetarromantik. En 3a.
Extramaterial: Som medverkande statist i serien kan jag bekräfta alla rykten om att Sverrir Gudnason är en gediget trevlig person.
Jag gillar det här. Hade gärna sett ännu mer utav den bredare svenska historien, då en del flyger över huvudet på den oinvigde. Kanske lite väl mycket personlig tragedi och trasighet.
Nja...
Det bästa som nånsin gjorts. PUNKT.
Enastående odysséisk miniserie, även om jag inte är stormförtjust i dess huvudgestalter är det helt okej då det grundar sig i deras mänsklighet, och det finns biroller jag gillar desto mer. Marcimain fångar i vanlig ordning de porträtterade tidsperioderna mästerligt, och Hoytes foto är en genomgående njutning - delvis förstås tack vare analog film osv. Väldigt härlig gestaltning av en vänsterrörelses uppgång och fall.
Mycket bra, trots några smärre missar och jobbigt mycket musik. Tar upp många, många tidstypiska saker. Upplösningen är dock övertaffligt lätt att räkna ut. Typisk mega-pro-rökningsserie.
Alla skådisinsatser och storytrådar är inte hundraprocentiga, men det kompenserar serien väl för genom övertygande tidsanda och berättarkraft. Jag är väldigt svag för generationsberättelser som sträcker sig över en längre tidsperiod och Upp till kamp gjorde mig inte besviken. Väldigt bra, tidsenligt soundtrack (och grym rekvisita) hjälper rejält på traven. Skulle väldigt gärna vilja sen en uppföljning om karaktärernas öden under 80- och 90-talet.
Mycket, mycket bra skådespeleri! Nyanserat och gediget, rakt igenom en mycket bra dramaserie.
