Un homme qui dort

andmoreagain
2019-02-24

Var inte beredd på den poetiska (läs: obegripliga och således uttråkande) berättarrösten och fick en mardrömskänsla att här skulle bli en olidlig Chris Marker-film...och jag fick också helt rätt. Synd. Det var ett intressant uppslag och en film som jag egentligen ville sätta en femma på.

husberg
2018-02-28

Drömsk, uppgiven, planlös urban exploration (vad surrealisterna & situationisterna kallade detournément) explikerad av monotont drönande sensuell kvinnoröst yrandes poetisk-existentialistiska riff. Kunde varit ett par timmar längre, då man helt tappar orienteringen i tid & rum & förnuft av dess hypnotiskt slöa tempo.

saggesaliv
2015-12-04

Jävlar vad vacker den är. Påminner om mitt eget liv mycket, känner igen mig galet mycket i denna unga mannen. Greppet om filmen med berättarrösten är fullständigt lysande. Absolut hjärtskärande vackert. Snyggt och helt underbart! 92/100

Aristi
2013-10-17

väldigt fin, men får en stark 3a.. kanske för ja va fett okoncentrarad

answai
2012-09-20

Mer existentialistiskt än så här blir det inte - och det är nog det som i slut änden drar ner från högsta betyg, det blir lite väl utstuderat. Men oj, vad vackert filmad och vilken underbar ljudsättning (den karga, klingade musiken smälter verkligen samman med bild och handling). Fransk intellektualism när det är som bäst, inte minst miljöerna. Se på lägenheten, biffstek och pommes frites (en sann mytologi), vandrandet. Och en berättarröst som är ytligt neutral, men i sin ton ömsom är less ömsom och oroad. Vackert.

karlmats
2012-07-03

Den här killen påminner ju lite om en själv ibland. Snyggt filmad och ju längre den lider desto mer tänkvärd blir den tillsammans med den ständigt närvarande känslan av inre konflikt. Jag är ganska ny på den här typen av film men ett intressant avbrott från de idiotfilmer jag vanligtvis kollar på är det sannerligen. Hur långt kan man egentligen gå i sin isolation? Finns det nåt syfte med det? Filmen ställer mer frågor än ger svar vilket jag också gillar. En svag 3a når den upp till. Berättartempot är rasande snabbt på sina ställen så då gäller det att man hänger med, tyvärr missar man ju då en del av de fina panoramavyer över Paris som erbjuds.

sunvalley
2012-04-23

Inte ett dugg pretentiös eller kvasiintellektuell. Däremot vacker, inkännande och med bland de bästa sista tjugo minuterna jag någonsin har sett. Viljan att vända sig från samhället och människorna vänds och spetsas på en knivsegg.

kakbakarn
2012-04-21

Jag tänkte en hel del på Tag mitt liv av Malle för övrigt, som jag såg för inte så länge sen. Utan att säga att denna var bättre (jag anser de nog vara ungefär lika bra) så tycker jag kanske ändå att denna ännu bättre skildrade depression och resignation. Men det är två mästerverk på temat, helt klart.

kakbakarn
2012-04-21

Hade jag sett den här filmen någongång mellan levnadsår 22 och 24 hade jag säkerligen gett den högsta betyg. Fanns mycket att relatera till. Egentligen är den nästan lika drabbande idag (det var bara två år sen jag var 24), men jag tror jag hade känt mig ännu mer träffad nånstans mot slutet av studenttiden. Nåväl: känslig, poetisk, vacker, sorglig, inkännande, ärlig. Stark fyra helt klart. Lite franskt pretentiös så klart, men det får man försöka att inte störa sig på. Många vackra bilder också.

Lillaprinsen
2012-02-25

Om jag låter det vara osagt att jag inte sögs med in i filmen (för det kanske inte är det mest relevanta för mitt omdöme), är jag vad gäller form och innehåll både för och emot.