BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Floating Weeds
En trupp skådespelare anländer till en liten hamnstad i södra Japan. Den åldrande mästaren Komajuro besöker sin gamla flamma och sin son Kiyoshi, som dock tror att Komajuro är hans farbror. Sumiko, som ingår i Komajuros trupp, är svartsjuk och övertalar en yngre skådespelerska att förföra Kiyoshi för att förödmjuka Komajuro. En nyinspelning av Ozus egen stumfilm från 1934.
| Originaltitel | Ukigusa |
| Alternativ titel | Drifting Weeds |
| Regissör | Yasujiro Ozu |
| Manus | Kôgo Noda, Yasujiro Ozu |
| Genre | 50-tal, Drama |
| Skådespelare | Chishû Ryû, Machiko Kyô, Ganjiro Nakamura, Koji Mitsui, Ayako Wakao, Haruko Sugimura, Haruo Tanaka, Hiroshi Kawaguchi, Hitomi Nozoe, Yosuke Irie, Hikaru Hoshi |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 166 |
| Filmnummer | 19634 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Den sista halvtimmen blir lite väl sävlig, och betyget dalar ned mot trean. Ozus fantastiska bildkompositioner räddar dock en (svag) fyra i betyg.
Börjar bra men tillslut tröttnar jag på den osympatiske huvudpersonen.
Liksom Föräldrarna är detta rätt trivsamt, men inte så engagerande som jag skulle vilja. Blir fortfarande inte helt hänförd av Ozu. Godkänd, men lite halvtradig och förutsägbar på sina håll.
Vackert med de röda detaljerna i varje bild.
En fantastisk film att återse som också har växt lite sedan första gången.
besviken på att Chishû Ryû bara sa "soka" en enda gång i hela filmen :(
Rätt hyfsad faktiskt, även om jag inte tycker att storyn alls är intressant eller engagerande och då blir filmen också ganska tråkig.
När Ozu gör film så här bra så kan man inte göra annat än att njuta till fullo. Betyg 9.8
Detta är min första Ozu-film, det är något visst med den, men inte den stora upplevelsen. Lite konstig känsla: en japansk film i amerikansk 50-talsstil med typisk västerländsk filmmusik (från 40-, 50-talet). Annars är det mest en teaterpjäs, med växlande inomhusscener och typisk teaterdramaturgi... Efter en tid slår det mig: kameran är orörlig, ingen åkning, vridning eller zoomning, och allting är rakt framifrån från mitten... men många klipp även inom samma scen. Annars: en berättelse om kontraster: nytt-gammalt, amerikansk-japanskt, bofast-kringflackande. Det gamla Japan, med sitt auktoritära stil och samurajhistorier är på utgående. Det blir på slutet även ett litet framtvingat ungdomsuppror, fast inte i samma storleksordning som den samtida amerikanska ungdomsrevolten på film, med biltävlingar, motorcykelgäng och ormskinnsjackor... Regissören ser allt detta med kanske lite vemod fast ingen stor sorg, dock får det gamla visa lite överlevnadsvilja på slutet. En osäker 4:a
En av de få remakes som faktiskt hade en klar anledning att bli gjorda. 1934-klassikern får fantastisk färg och ljud, men viktigaste är ändå handlingens förflyttning till 50-tals Japan som ger hela historien en ny betydelse.
