BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Turist
En familj åker till Alperna för några dagars skidåkning och tid för varandra. Solen skiner och underlaget är perfekt, men en lavin vänder upp och ner på tillvaron när pappa Tomas överger hustru och två barn i en nära-döden-upplevelse.
| Originaltitel | Turist |
| Alternativ titel | Force Majeure |
| Regissör | Ruben Östlund |
| Manus | Ruben Östlund |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Johannes Kuhnke, Lisa Loven Kongsli, Clara Wettergren, Vincent Wettergren, Kristofer Hivju, Fanni Metelius, Karin Myrenberg, Brady Corbet, Johannes Moustos |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 3214 |
| Filmnummer | 111402 |
Recensioner
Allt är ljusblått. För familjen som håller ihop i en solig skidbacke och sover i en och samma säng i likadana pyjamasar. Tryggt, mysigt och förväntat. Tills allt blir vitt. Ruben Östlunds nerv... Läs mer »
För den som till äventyrs har missat det, utspelar sig \"Turist\" i Alperna. Det svensk-norska paret Tomas och Ebba har rest dit med sina två barn för att åka skidor, bo på lyxhotell och ta det ... Läs mer »
Kommentarer
Problemet med svensk film som inte är slapstick-komedi där Robert Gustafsson drattar på rumpan stup i kvarten är alltid detsamma: Man försöker slå världsrekord i subtilitet. Det här är en fin film, den hade varit mycket bättre om man gjort den mer skruvad och absurd, med massor av mer svart komedi. Istället får man samma kapplöpning i bajsnödig subtilitet som i de flesta andra svenska filmer som gjorts. Slutresultatet blir alltid ljummen mellanmjölk.
Oerhört svensk film. Passiv aggressivitet, saker man inte vill/får prata om, hårt kontrollerad social yta. Även intressant ur perspektivet maktförhållanden, status och kommunikation i en relation. Ovanligt välspelad för att vara svensk film (utom när Johannes Bah Kuhnke ska gråta), även från barnens sida. Samtidigt håller inte riktigt konceptet för längden på filmen. Den är åtminstone en halvtimme för lång. Slutet känns konstruerat, för att komma ur filmen.
En bra film, men knappast en film för fredagsmyset. Relationer och ifrågasättande där det vilar en passiv aggressivitet nästan från start. Jag saknade den obekväma atmosfären från the Square, men detta är en mer "jordnära" film trots allt. Filmens huvudhändelse kommer tidigt och tonen sätts nästan direkt. Här finns flera mycket bra scener medans vissa andra scener kunde kortats.
En sån här klassisk film som svenskaläraren slänger på och som du får diskutera i veckor efteråt.
Okej jag tyckte den inte var lika kass som min sambo, men den har ju fått en kult status som kanske inte riktigt är rättvist då den har många långdragna scener som verkligen kunde ha kortats ned. Å scener som jag verkligen hade kunnat vara utan, så som en med barn som äter glass....just saying.
Inte bra nog för en trea, men smått sevärd.
Vackert filmad. Kall nordisk kommunikation utan att prata om elefanten i rummet.
Fastän jag inser vad filmen försöker förmedla blir jag mest irriterad pâ att ingen tar tag i det hela och pratar och allt velande.
Filmen bekräftar att jag varit utlandssvensk sâ länge att jag inte längre är 100% svensk.
Kanske var det sâ jag var innan jag flyttade utomlands, men för in i hoppsan, snacka lite, ta lite ansvar.
Lika skitbra och skitjobbigt som brukligt med Östlund. Jag gillar att han utvecklar filmens tydliga premiss med mer fördjupade frågeställningar om manlighet och genusnormer.
Manus och skådespeleriet är grymt bra. En film att sitta och prata om i timmar. Och jag tror att den även skulle behövas ses om också för att märka mer och mer som det brukar vara i en Ruben Östlund-film.
Stark trea. Tycker det är fint med hur vissa saker går in i varann, som lavinen som en lavin i deras relation och män som skriker ut sina känslor som återkommer. Karaktärernas handlingar filmen igenom ter sig också olika vilket gör att ens känsla inför dem varierar. Men kände ingen wow känsla för filmen, men kort och gott en bra film.
Inte ett dugg konstigt att den här har prisats internationellt. Och heller inte ett dugg konstigt att den inte verkar gå hem bland medel-Svensson (att döma av kommentarerna här). När den är som bäst är den ruskigt bra, faktiskt. Däremot är den lite för ojämn, och några episoder drar ned betyget. Dock en trevlig film om etik och det mänskliga psyket. Trean är stark.
Ruben Östlund kan verkligen det här med att skapa obehagligt dråpliga sinnesstämningar. Helt underbar! Sådana diskussioner det blev i familjen och hur det svängde i vad man kände för de olika karaktärerna. En otroligt mänsklig film. Fanns ett par scener som inte höll måttet men som helhet verkligen värd en titt.
