BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
True Romance
Clarence lever ensam, älskar kung fu-filmer och går alltid på bio på sin födelsedag. Denna födelsedag möter han den energiska Alabama som spiller popcorn över hela honom...
Så småningom hamnar paret i delo med maffian vilket får brutala följder.
| Originaltitel | True Romance |
| Regissör | Tony Scott |
| Manus | Quentin Tarantino |
| Genre | Action, Kriminalare, Romantik, Thriller, 90-tal, Roadmovie |
| Skådespelare | Christian Slater, Patricia Arquette, Dennis Hopper, Val Kilmer, Bronson Pinchot, Gary Oldman, Brad Pitt, Christopher Walken, Samuel L Jackson, Michael Rapaport, Saul Rubinek, James Gandolfini, Tom Sizemore, Chris Penn, Conchata Ferrell, Anna Thomson, Victor Argo, Paul Bates, Maria Pitillo, Kevin Corrigan, Frank Adonis, Ed Lauter, Paul Ben-Victor |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 13586 |
| Filmnummer | 1677 |
Recensioner
En stundtals lysande film. Den handlar om paret Clarence och Alabama som gifter sig typ dagen efter dom träffats. Clarence dödar hennes f.d. hallick Drexl och snor hans knark, och en vild jakt med g... Läs mer »
Clarence älskar karatefilmer och under ett biobesök möter han den prostituerade Alabama. De blir förälskade. När Clarence ska hämta en väska hos henne råkar han ha ihjäl Alabamas hallick. Sn... Läs mer »
Filmen True Romance kan beskrivas med ett ord: galen. Storyn är helt psycho, karaktärerna desto värre och allting har en Tarantino-touch vilket så klart spetsar till galenskapen ännu mer.[*]
Fil... Läs mer »
Kommentarer
En av världens bästa filmer. Kan inte fatta jag inte sett den förrän nu.
Många guldkorn i den här filmen som åldrats väl. Karaktärerna är spot on, manuset är starkt, men inte med samma djup som QTs egen regisserade filmer. Daryl Hannah och Christian Slater är filmens två svagaste delar och det är ju synd iom att de båds är huvudrollsinnehavare. Christoph Walken och Dennis Hopper ger skådespeleri på hög nivå i deras scen tillsammans. Den är ljuvlig.
Känns som en slags "andlig föregångare" till 3000 miles to Graceland och en helt vanlig mainstream-rulle egentligen, inte för att den är dålig på något sätt men ärligt, hade inte QT skrivit manuset hade den här varit bortglömd för längesen. Men den är bra!
Mycket droger, stiliserat - men ändå otäckt - våld, och imponerande namn i färgstarka biroller. Oldman är en oförglömlig syn som langare i dreadlocks. Bara så att ni vet vad ni ger er in på: i den här filmen är Hopper mest normal! Skriven av Quentin Tarantino.
Man märker på dialogen att det här är ett Tarantino-manus, handlingen kanske inte är nåt speciellt men det blir ändå underhållande dels tack vare alla rappa vändningar och dels tack vare den extremt välkända casten, många är inte med speciellt mycket men vilket galleri de lyckas få till. Att Christian Slater fick huvudrollen drar ner helhetsintrycket, han är ändå ganska mycket av en dolme generellt och så även här. I övrigt är det bra underhållning från början till slut och även om det förmodligen är den Tarantino-rulle jag gillar minst så måste det ändå bli en 3a till slut även om den inte är jättestark.
Finns mycket att säga om denna film men kortfattat är den väldigt medioker. Känns varken som Tony Scott eller Tarantino film känns helt enkelt som en blandad vision vilket aldrig är bra. Två ljuspunkter är Tarantinos detaljer för karaktärer som normalt inte finns i Tony Scotts filmer och Zimmers soundtrack som dock är placerat nästan slumpmässigt runt om i filmen. Filmen har lånat mycket från tidigare filmer och försöker sig inte på något nytt och det är för mig en Scott som spelar säkert. Fast för den delen vem kan inte skratta när Walken säger ord som "you\\'re a cantaloupe". Film som jag kommer se om trots hårda ord till Scott. Blir en stark 3:a.
Det är inte Tarantino som har regisserat den här (som jag tidigare trott), utan Tony Scott. Däremot har Tarantino skrivit manus. Hur som helst kan man verkligen känna att själen i den har filmen senare vandrade över till klassikern Pulp Fiction. True Romance är bra, tror jag rankar den som tvåa efter just Pulp Fiction på
Såg om den nu igen. Får nog trots allt dra ner den ett betyg. Är fortfarande bra, men inte mycket bra. Ordinär historia hålls uppe av många bra skådisar.Funkar fortfarande, men inte på den höga nivån.
När det gäller Charles Starkweather-inspirerade rullar är det här en av de mer lyckade filmerna och den är faktiskt betydligt bättre än Natural Born Killers, men riktigt lika bra som Kalifornia är den inte. Väldigt välspelat och spännande och den lyckas faktiskt även bli lite rolig emellanåt.
Det är poetisk när Léo Delibes musikstycke 'Blomsterduetten' ifrån operan Lakmé spelas upp under förhöret mellan Hopper och Walken, när Hopper förklarar att syditalienare härstammar ifrån negrer (Morerna) som intog Italien. Den scenen per definition höjer filmen. "Can I have that Chesterfield now?"