BETYG
1.5
av 5
1.5
av 5
Tre solar
Hanna lämnar sina barn och sin gård för att rida ut till kusten och möta sin man, korsfararen Ulf, som är på väg hem igen efter fyra års strider i Orienten. Halvvägs möter Hanna pesten som blixtsnabbt sprider sig in över land. Hon beslutar sig ändå för att fortsätta i sällskap med vännen Joel Fiskare som plötslig förlorat hela sin familj. Det blir en våldsam och omtumlande färd där möten med andra flyende, bland dem den övergivna Emma och kedjefången Torben Barberare, tvingar Hanna att slåss för både sin kärlek, sina barn och sitt liv.
| Originaltitel | Tre solar |
| Alternativ titel | Three Suns |
| Regissör | Richard Hobert |
| Manus | Richard Hobert |
| Genre | Drama, Äventyr, 2000-tal |
| Skådespelare | Lena Endre, Kjell Bergqvist, Natalie Minnevik, Maria Bonnevie, Rolf Lassgård, Mikael Persbrandt, Sven-Bertil Taube, Magnus Krepper, Björn Granath, Rikard Wolff, Anastasios Soulis |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2019 |
| Filmnummer | 18284 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Har bara sett vissa bitar av denna usla film och det har räckt för min del. Dock har jag en lite rolig historia om den här filmen. Jag kommer ihåg att jag var bio och skulle se en annan film och då dök Tre solar som en trailer och i ett av klippen dök en långhårig tuff Mikael Persbrandt upp och alla i biosalongen vred sig av gapskratt. Vad film jag egentligen skulle se mins jag inte...
Kvalar, tillsammans med Sjön (med Regina Lund) och Dykaren (också med Regina Lund) in i de sämsta filmerna jag nånsin sett. Det enda som hade kunnat göra den sämre var om Regina Lund hade varit med.
Jag var väldigt öppen när jag såg denna, och två tredjedelar in i filmen så satt jag fortfarande och hoppades på att det skulle hända något som fick den att lyfta. Men det hände aldrig, filmen var lika kass rakt igenom. Filmens dialog glänser dock till för ett ögonblick och levererar några sekunders imponerande självinsikt när Bonnevie frågar Endre följande: "Vi går och går och går. Är det någon mening med det?" varpå Lena skakar på huvudet.
En sådan film som man ser bara för att ha sett den och efteråt ångrar man sig att man slösade tid på det. Helt enkelt skitdåligt på alla sätt.
Först och främst: Lena Endre är en sjukt dålig hjälte. En självisk kärring vars enda egentliga mål är att få smaka på Mikael Persbrandts kul igen (extra understruket av den pinsamma sexscenen), men när hon väl träffar honom blir hon jättesur och har ett oändligt långt gnällande om hur synd det är om henne och hur ofantligt mycket svårare det har varit att vara kvar i Sverige medan Persbarndt har varit på en trevlig liten semestertrip under sin tjänstgöring med korsriddarna som säkert var jättemysig. Räddningen stavas Kjell Bergqvist. Hans cynism och känsla för one-liners passar inte in för fem öre, men han skänker oss iallafall en sympatisk karaktär och en del humor. Endre och Persbrandts karaktärer kan ju bara dra åt helvete. Men nu har man iallafall sett denna superkalkon, så har man det gjort!
Jag insåg att jag inte hade betygsatt denna "film". Förmodligen tänkte jag invänta någon form av minus i skalan innan betygsättning. I brist på det så får det bli en rungande etta för detta är verkligen bland det sämsta skit som har producerats... Någonsin!
Nej,nej nej, NEJ!!!!!
Känns minst sagt ovant att se alla dessa skådespelare i peruker och medeltida miljö, användandes ett förvånansvärt modernt språk. Det fungerar inte riktigt, storyn är ganska ointressant, och slutresultatet tråkigt. Lämnar mest ett frågetecken efter sig.
Sammanfattning. Bra skådisar, dålig film
Förra gången skrev jag hur en film kan sug så mycket kuk och nu nio år senare ser jag om den dum som jag var. Asså jag måste fråga mej det här igen? Hur fan kan en så här produktion misslyckas? Nästan hela sverigen skådespelarelit är med, det är en hyfsad regissör och det är påkostat och ändå blir det skit? För det första, dialogen? För det andra dom ser förvånadsfull välmående och rena och fina ut? För det tredje agerandet? Även om regissören har en dålig dag betyder väl det inte att 90% av skådespelarna ska ha det? Enda som går med hedern i behåll i är Kjell Bergqvist och Rolf Lassgård som förövrigt alltid gör ett bra jobb. Sen historien? Det börjar faktiskt hyfsat, och sen undrade jag vad som hände?
