BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Topsy-Turvy
Nästan tre timmar lång episk berättelse om Gilbert & Sullivan, känd duo bakom engelska operetter under 1800-talet. Arthur Sullivan, levnadsglad och ett geni, producerar opera på beställning. Han tröttnar och vill göra något storslaget. W.S. Gilbert, en gravallvarlig man med en kvittrande fru, skriver nya libretton efter sina vanliga formler och Sullivan vägrar komponera musiken.
Originaltitel | Topsy-Turvy |
Regissör | Mike Leigh |
Manus | Mike Leigh |
Genre | Drama, Komedi, Musikal, 90-tal, Biografi |
Skådespelare | Katrin Cartlidge, Jim Broadbent, Timothy Spall, Allan Corduner, Roger Heathcott, Wendy Nottingham, Shirley Henderson, Martin Savage, Lesley Manville, Ron Cook, Eleanor David, Kevin McKidd, Sam Kelly, Dorothy Atkinson, Andy Serkis, Vincent Franklin |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 176 |
Filmnummer | 8342 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Härliga karaktärer som Mike Leigh verkligen lyckas få komma till liv och det är underhållande och charmigt och konflikterna känns trovärdiga och hanteras på ett rimligt sätt. Trots sin längd tycker jag inte den är för lång och tempot blir aldrig långsamt. Trevligt att få ta del av klassiska nummer som jag mest bara hört om och aldrig sett. Rätt stark trea.
Den här och Mr Turner är onekligen besläktade, och jag känner också ungefär likadant inför dem. På det tekniska planet är det väldigt skickligt genomfört med en allmänt autentisk känsla och flera intressanta tidsdetaljer. Dessutom utmärkta skådespelare, i synnerhet Broadbent denna gång, och stundtals lyckad humor. Men det blir lite för många karaktärer som slåss om kameratiden, och jag får därför aldrig riktigt grepp om någon av dem, och det hela känns lite rörigt. Det blir dock lite bättre i andra halvan då fokus läggs alltmer på produktionen av Mikadon. Men jag är nog inte tillräckligt intresserad av den här världen för att kunna bli fullt engagerad i det här. Det är alltså således inte en film för mig snarare än en dålig film
Det är lite roligt med Mike Leigh att han kör med samma skådespelare, så det tyder väl på att de trivs ihop. Jag däremot trivdes inte så mycket i denna miljö, det blev tyvärr ointressant med allt dansande och tramsande. Behållningen var i så fall relationen mellan Gilbert och hans fru, men det var en för liten del för att hålla uppe intresset. Det här var väl ingen typisk Leighfilm direkt, jag är nog mer förtjust i hans socialrealistiska filmer
Välgjord, välspelad och kvick.
Blev lite besviken över att den redan var slut men i övrigt en mycket underhållande och ovanligt levande historisk skildring. Skådespeleriet är verkligen högsta klass i samtliga roller och subtila antydningar fördjupar karaktärerna. Annars är det ganska brett och skojsigt men utan att de allvarliga nyanserna försvinner. Väldigt fina tapeter också.
riktigt lyxig produktion som är genomgående genuin, välspelad och härlig. en pärla. mycket fin dekor och opera-framträdanden som tillåts ta plats. Jag känner nästa Pressburgers ande flåsa mig i nacken när jag ser filmen. Broadbent är magisk. För kort bara.
2 Oscars för Kostym och Makeup säger väl allt? Nej, Mike Leigh skall nog hålla sig till mer realistiska filmer. Denna biografi var nästan pedantiskt överambitiös även om skådisarna är utmärkta. Scenerna nästan löjligt långa och omständiga utan att något egentligen händer. Troligtvis uppskattas denna mer av teater- och operaälskare men som spelfilm blir det mest tungt och övertydligt. Komiskt nog blev höjdpunkten själva "Mikadon" på slutet, men 2.33??? nej, går bara inte att ge mer än en hyfsat stark Trea, tack vare skådisarna - inte regins längd tyvärr. Kul dock att se "Gollum" Andy Serkis i liten komisk biroll, två år innan han blev Gollum med hela filmvärlden...
Fin uppsättning,men för lång.
Lite väl lång, men underbar torr engelsk humor och en lysande ensembel (Framförallt Broadbent) gör att man kan ha överseende med detta. Leigh gjorde mig inte besviken.
Idealisk film om Gilbert & Sullivan, mindre förskönad men ändå minst lika skojig som Triumf i toner (1953) som också handlar om musikduon. Jim Broadbent är som alltid utmärkt, musiken naturligtvis njutbar.