BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Too Big to Fail
En film som kretsar kring den amerikanska finansministern Hank Paulson under de inledande dagarna av 2008 års finanskris.
| Originaltitel | Too Big to Fail |
| Regissör | Curtis Hanson |
| Manus | Peter Gould |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | William Hurt, James Woods, Topher Grace, Cynthia Nixon, Paul Giamatti, Edward Asner, Kathy Baker, Bill Pullman, Matthew Modine, John Heard, Ayad Akhtar, Billy Crudup, Evan Handler, Tony Shalhoub, Peter Hermann, Amy Carlson, Michael O'Keefe, Erin Dilly, Dan Hedaya |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 366 |
| Filmnummer | 90764 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Det var väldigt intressant med en spelfilm med fokus på Finansministern i krisen; det kräver ju att man inte är lite insatt i börsen och ekonomi för att förstå detaljerna, men den kändes sund på något vis.
Klart sämst och tristast av subprimekrisfilmerna som jag sett (tre bättre: The Big Short, Inside Job och Margin Call). Denna handlar om politiken och fulspelet bakom när hela lurendrejeriet skulle räddas, och det är kanske därför den är tristare.
Välspelad och välgjord men jag blir lite trött på den här typen av dramatiseringar. Jag saknar liksom realism och fler riktiga perspektiv, musiken är påträngande i sitt spänningsuppbyggande vilket sänker känslan.
Riktigt välspelad och utbildande skildring av finanskrisen.
Fantastiska skådespelare men inte lika intressant historia, fast viktig och det är kanske svårt att vara verkligheten trogen och få till det.
Gillade den skarpt. Tanken på att republikanerna är så suicidala som de är är lite skrämmande i tider som dessa.
Tyvärr riktigt seg och tråkig. Handlingen känns inte så spännande heller. Bra skådespelare, men det var det enda bra med filmen.
funkar väl, men hade jag inte krisen som specialintresse så skulle jag inte palla att kolla
Viktigt ämne, men inte särskilt upphetsande i genomförandet.
Gillar sådana här ensemblefilmer, även om de i mycket går över huvudet på mig. Män i kostymer är egentligen ofantligt tråkiga och oattraktiva, men på något sätt fixar de en spänning, en känsla av att det de gör faktiskt spelar roll (och det kanske det gör på riktigt).
