BETYG
4.1
av 5
4.1
av 5
Tidig vår
En gift tjänsteman inleder en affär med en maskinskriverska i Ozus porträtt av det kalla, trista, stereotypa livet för kontorsanställda i 50-talets Japan.
| Originaltitel | Soshun |
| Alternativ titel | Early Spring |
| Regissör | Yasujiro Ozu |
| Manus | Kôgo Noda, Yasujiro Ozu |
| Genre | 50-tal, Drama |
| Skådespelare | Chishû Ryû, Sô Yamamura, Daisuke Katô, Kuniko Miyake, Keiko Kishi, Haruko Sugimura, Ryo Ikebe, Chikage Awashima, Kumeko Urabe, Teiji Takahashi, Takako Fujino, Masami Taura |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 95 |
| Filmnummer | 32132 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Den är fantastiskt fin, men också lite i längsta laget, då en del scener drar ned mitt intresse en aning. Men jag kan mycket väl tänka mig att betyget höjs vid omtitt, för det är en film som kräver en del av tittaren, och där kanske jag brast en aning. Snyggt berättat, är det hursomhelst, och fotot är givetvis ljuvligt, som vanligt.
Känns så väldigt tidlöst på något sätt. Mästerligt utfört berättande och skådespeleri.
Efter att ha sett om denna måste jag bara konstatera att det är en av de mest perfekt komponerade filmer som någonsin gjorts. På ett existentiellt plan är det en av Ozus mest desillusionerade och den sociala kritiken är ovanligt bitande trots att det finns alldeles för mycket nyanser för att det ska bli övertydligt. Karaktärerna är ganska svåråtkomliga men tillåts växa under filmens gång. Fotot, rytmen och skådespeleriet fläckfritt. Slutet är en intressant blandning av viss hoppfullhet och resignation.
Oj vad bra Ozu är! Tycker att han är som bäst i filmer som den här där han lyckas trassla upp ett nystan av trådar och fläta dem samman. Det är iofs svårt att rangordna Ozu eftersom precis allt han tar vid blir till guld men skulle ändå hålla den här som topp-3 (tillsammans med Tokyo Story och Tokyo Twilight och kanske även The Only Son).
Ozus filmer är så gripande fantastiska i sin stillhet och skenbara enkelhet. Tidig vår är inget undantag. Den skildrar ett hårt och kallt arbetarliv och, som jag ser det, problem med det system som finns i Japan. Det är imponerande att Ozu kan fånga en i en sådan här stillsam film i dagens annars så snabba värld.
Ozu tar lite tid att lära känna, och här tycker jag att jag lärt känna honom tillräckligt för att sätta en självklar femma. Han kräver också en del av tittaren, inte direkt underhållning i sitt vanliga format. Men jag älskade den ändå
Såg den här sent om hösten 2005 på Cinemateket, och även om den gjorde ett fint intryck visste jag nog inte hur starkt förrän långt senare. Ozu går utanför det pittoreska familjelivet, med sina vackraste bildlösningar, där karaktärernas relationer egentligen inte är det väsentliga. En film trots sin längd varken har starkare eller svagare scener, utan med ett flöde jag knappt tror mig sett tidigare, åtminstone inte av någon annan än Ozu.
Precis som jag förväntar mig av Ozu håller denna film mycket hög klass på alla plan. Det är förmodligen den längsta av hans filmer men den håller intresset uppe utan problem.
En lågmäld och inträngande skildring av japanskt vardagsliv. Man känner sig inte så engagerad i början men man dras sedan mer och mer in i handlingen; och man tänker knappast på klockan. Jag är personligen lite tveksam till en del av budskapet i filmen men den är mycket skickligt gjord med utmärkta skådespelare i hela rollbesättningen; däribland mina favoriter Chishu Ryu och Haruko Sugimura i ett par viktiga biroller (Chishu Ryo som Sugiyamas mentor och Haruko Sugimura som den pratsamma grannfrun).
Lite ojämn film. Vacklande skådespeleri och dålig soundtrack, men intressant foto.
