BETYG
3.8
av 5
3.8
av 5
Turinhästen
En äldre man, hans dotter och deras häst lever ute på den ungerska landsbygden där det konstant blåser storm.
| Originaltitel | A Torinói ló |
| Alternativ titel | The Turin Horse |
| Regissör | Béla Tarr, Ágnes Hranitzky |
| Manus | László Krasznahorkai, Béla Tarr |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | János Derzsi, Erika Bók, Mihály Kormos |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 466 |
| Filmnummer | 88043 |
Recensioner
Turinhästen behandlar den sanna historien om filosofen Friedrich Nietzsche. Året är 1889 och en dag när han är ute på staden Turins gator bevittnar han hur en häst blir piskad av sin ägare fö... Läs mer »
Kommentarer
En film som är svår för mig att placera på min betygskala eftersom jag varken uppfattade den som långtråkig men inte heller fängslande. Berättelsens repetitiva natur för tankarna till Jeanne Dielman, 23 quai du Commerce, 1080 Bruxelles (1975), men i slutändan är dessa två verk helt olika i sina konstnärliga motiv. Min stora förvåning är att Turinhästen (2011) lämnade mig relativt oberörd trots sin hypnotiska natur och jag väntade förgäves i flera dagar på att få en större uppskattning för filmen.
Snyggt och stämnigsfullt med grovt svartvitt foto och utsökt ljudbild. Kanske inte det mest engagerande jag sett på storyplanet men det fungerade bra ändå. Som tidigare nämnts så är likheterna med Jeanne Dielmann slående, fast med mycket mer utpräglad visuell stil.
Ja, det är ju ingen tvekan om att känslan som ska förmedlas verkligen når fram.
Som kronisk låginkomsttagare inser jag nu att det trots allt är en bit kvar till att bara äta kokt potatis.
Den ödesmättade stämningen och det magnifika fotot höjer det här verket till en filmupplevelse utöver det vanliga. Tarr använde en Arriflex 535B-kamera, dvs. 35 mm film, om någon undrade.
Vänner, är det taget ur luften att påstå att "Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles" är betydligt mera sevärd (då den förmedlar en klaustrofobisk vardagsmonotoni effektivare) även om den inte utspelas på en lika Gudsförgäten plats i den sista tidens yttersta dagar...? Och att Tarr använder en digitalkamera känns lika fel som när Tarkovskij gör film på svenska...
Snygg, seg och jävlig. Det här gillar jag.
Denna film hade varit riktigt bra om den varit 20 minuter kanske. 2.20 senare är jag smått självmordsbenägen. Meningslösheten och tragiken är fan det värsta jag sett. Men istället för en etta får den en tvåa för att den är så jävla snygg. Har dessutom ett par riktigt bra scener. En monolog och en scen där de äter. Det är nice.
Sjukt snygg och stämningsfull film. fotot och tagningarna är fantastiska. När dag 6 kommer vill man dock ta livet av sig hellre än fortsätta titta för den är så jääääävla seg och det är upprepningar, ingen utveckling, inga vändpunkter som leder nån vart. Stämningsfull som fan, men det hade kanske räckt med typ en timma stämning.
Mäktig upplevelse...som att läsa Heideggers "Sein und Zeit", medans man tuggar på en näve grus.
De långa tagningarna är lika fascinerande som de är långtråkiga. Turinhästen är en otroligt vacker och stämningsfull film. Den bjuder dock inte på så mycket mer än en enda stämningen som råder genom hela filmen - dysterhet. Antingen tjuter vinden eller så spelas en gnällig musikslinga med stråkar som bara skriker ut tomhet.
Filmen är motsatsen till händelserik och ger tittaren möjlighet att fundera över livet, landsbygden, att ifrågasätta om det ar bättre förr. Det som ger filmen behållning är förutom det vackra fotot de oerhört långa tagningarna som fascinerar mig enormt och jag funderar hela tiden på hur många tagningar som görs i varje scen och imponeras över det tålamod som måste behövas för att göra detta. Detta är ingen film jag rekommenderar er som helst ser explosionsartad action gjord för bio.
Istället rekommenderar jag Turinhästen för dig som vill utmana ditt filmtittande och öppna upp för en ny dimension, där hantverket bakom kameran får ta mer plats än det som visas på duken.
