BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
The Stanford Prison Experiment

På Stanford University valdes 1971 tjugofyra manliga studenter av sjuttiofem ut för att spela slumpmässigt tilldelade roller i ett fängelseexperiment i källaren till Stanfords psykologibyggnad.
Originaltitel | The Stanford Prison Experiment |
Regissör | Kyle Patrick Alvarez |
Manus | Tim Talbott |
Genre | Drama, Thriller, 2010-tal |
Skådespelare | Billy Crudup, Michael Angarano, Moises Arias, Nicholas Braun, Gaius Charles, Keir Gilchrist, Ki Hong Lee, Thomas Mann, Ezra Miller, Logan Miller (I), Tye Sheridan, Johnny Simmons, James Wolk, Olivia Thirlby, Nelsan Ellis, Matt Bennett, James Frecheville |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 221 |
Filmnummer | 114620 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Jag stör mig lite, tycker allt verkar vrickat på något vis. Ingen var kriminell, ingen
var riktig vakt. Det var inte på ett fängelse. Kommer att tänka på budskapet i kejsarens nya
kläder, någon kunde liksom bara ställt sig upp och säga vad tusan håller vi på med.
Skådespelarna var mycket bra , och kanske det är så här märkligt folk kan bete sig, även om det känns lite suspekt att någon blir sadist för att
den får rollen att vara vakt
Trots intressant ämne känns den något seg.
Tredje filmen jag ser om detta experiment och förmodligen den som bäst beskriver händelseförloppet de där dagarna 1971 utan att överdriva utvecklingen eller ha med regelrätta psykopater in i det fejkade fängelset. Därmed inte sagt att det är den bästa filmen, det blir ganska repetitivt och dialogen är inte speciellt spännande. Eftersom själva experimentet i sig är det bästa med filmen så känns det som att jag lika gärna kan läsa om det, eller se den tyska filmen Das Experiment som, om mitt minne är någorlunda korrekt, både är mer effektiv att förmedla de här hemska känslorna, och mer underhållande. Det blir en ganska stark 2a.
Hyffsad film, instämmer med KyLLo.
Människan är ett flockdjur som följer starka auktoriteter och vill vara till lags. Detta experiment lär man sig ännu om i grundkurserna i psykologi på universitetet
Att det hänt i verkligheten gör det en aning intressantare redan från början. Bara det att de bygger om en skola till ett fängelse för ett experiment. Det är dramatiserat, men utan att vara insatt tror jag att man får en inblick och jag tycker att den är tankeväckande och kanske rent av lite provocerande. Det går att se vissa likheter med filmer inom skräck- och thrillergenren också, men det här är främst ett drama. Omslagsbilden tycker jag ger intryck av att det är en välgjord och brutal 70-talsklassiker. De har hittat den där (bleka) färgtonen i filmen, men den känns mer billig, feg och framstressad. Experimentet må vara en klassiker, men filmen lär nog aldrig att bli en klassiker. Det bästa är nog de få lekfulla och komiska stunderna, även om det kan vara fiktivt. Men för att vara en riktigt bra film saknar jag mer humor eller överraskningar, någonting, för det blir ganska ensidigt med många tragiska och smärtsamma upprepningar. Slutet kom precis när jag var på väg att tappa intresset.
Filmen följer händelserna rätt väl men tar sig lite friheter mot slutet. Dessutom tyckte jag de fegade ur i slutet av filmen och det som skulle bli klimax föll som en betongballong.
Var sååå nära att få se den här filmen på förhandsvisning i LA sommaren 2015 men jag anlände till stan fem dagar för sent. Fick istället vänta två år på att hitta ett ex på DVD. Gillar starkt Das experiment som baseras på stanfordexperimentet men tar stora friheter. Den här känns mer verklighetstrogen och är fortfarande bra. Trots det behövs något mer.
Väldigt intressant med en film som faktiskt vill återge den riktiga historien, och inte bara är inspirerad av den. Det verkar dessutom som att den här filmen verkligen ligger nära verkligheten, och med tanke på hur intressant det här experimentet är, så kunde det här då inte gärna bli dåligt. Utförandet är också rakt igenom stabilt, och Michael Angarano är riktigt bra som översvinet. Men visst finns här även en illustration över varför många filmer väljer att ändra om i historien när den ska filmatiseras. Här lyckas man väldigt bra med själva uppbyggnaden och eskaleringen av händelseförloppet (och det är ju den intressantaste delen), men sedan ligger filmen mest bara kvar och tragglar på samma ställe utan att något klimax någonsin kommer. Verkligheten är väl sällan dramaturgiskt maximerad antar jag. Dock gillar jag att man ändå har tagit den vägen. Mitt problem ligger snarare i att fokus mer verkar ha legat på att rekonstruera de viktigaste incidenterna, och att psykologin bakom därför slarvas bort. Karaktärerna känns aldrig fullt ut som riktiga människor, och vad som rör sig i deras huvuden lyckas man aldrig helt förmedla. Men är man intresserad av experimentet, och jag vet inte varför man inte skulle vara det, så är det här klart sevärt
Nej, nej, nej, det här var inte särskilt bra. Trots att Phil Zimbardo tydligen själv är involverad i filmen, når den inte alls upp ens till en tiondel av Das Experiments dynamik. Att Zimbardo tar aktiv del vore suveränt om filmen var bra. Det filmen berör är, som jag brukar säga, både fascinerande och skrämmande. Hur kan vanliga människor så enkelt komma in i en roll (ffa vakternas)? Det anspelar förstås på Förintelsens reservpolisbataljoner.