BETYG
2.3
av 5
2.3
av 5
The Slumber Party Massacre
Några tjejer bestämmer sig för att ha ett övernattningsparty.
| Originaltitel | The Slumber Party Massacre |
| Regissör | Amy Holden Jones |
| Manus | Rita Mae Brown |
| Genre | Skräck, 80-tal |
| Skådespelare | Robin Stille, Michael Villella, Andre Honore, Debra Deliso, Gina Smika, Michele Michaels, Brinke Stevens, Joseph Alan Johnson, David Millbern, Jennifer Meyers, Jim Boyce |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 225 |
| Filmnummer | 5885 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Trist slasher, trist mördare, trista mord och ett gäng handlingsförlamade brudar som har chansen att ta kål på mördaren gång efter gång men slänger sina tillhyggen och springer. Korkat manus på många plan!
Har absolut vissa kvalitéer som får den att stå ut lite men samtidigt så uppskattar jag den inte särskilt mycket så det blir bara en rätt slät tvåa. Musiken är ett litet extra plus dock!
bra slasher. bättre skådespeleri än de flesta slashers och småcreepy seriemördare. också känns våldet mer trovärdigt och isande än överdrivet som i de flesta skräckfilmer
Det här var en tajt sak, genomgående underhållande. En av de bästa slashers jag sett tror jag.
Givetvis är den inte bra men den har ändå något som gör att en är lite underhållen medan den pågår. PIzzascenen är klassisk!
Helt okej B-film.
Underhållande skräcktrams där manuset enligt uppgift skulle varit medvetet komiskt, vilket dock regissör mfl inte skulle ha insett. Prickar mycket riktigt av ungefär varenda slasher-klyscha på ett ofta rätt dråpligt sätt.
Sett till många av sina jämlikar i slasher-genren så är den här hyfsat bra. Ser man till ursprunget (skriven av Rita Mae Brown och regisserad av Amy Holden Jones) så blir det också en annan nivå av intresse. Svag trea.
Hade man gjort den som en parodi som manuset var menat som så hade det kunnat bli en rätt bra film. Nu blir det en rätt trist slasher-kopia istället där man till och med kopierar musiken från Halloween.
En förrymd mentalpatient i vinröd t-shirt och urtvättad jeansjacka craschar ett gäng skolflickors pyjamasparty och nyttjar sin långa borr till max. Går ju att göra en freudiansk analys på denna film - och särskilt mördarens användande av en borr - om man säger så. Men om man inte gör det är det ändå en ganska skön och medveten slasher som gränsar till komedi. Dock går det att inte sticka under stolen att manus är alldeles lövtunt, något som förstärks av filmens korta speltid.
