BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
The Million Dollar Hotel
Tom Tom är sedan länge en av de boende på The Million Dollar Hotel, beläget i Los Angeles fattigaste och farligaste område. Tom Tom är förälskad i den gåtfulla Eloise, men deras trevande försök att närma sig varandra avbryts plötsligt. En drogmissbrukare har nämligen hoppat från hotellets tak - eller blev han knuffad? Den stenhårde FBI-agenten Skinner är fast besluten att ta reda på vad som ligger bakom dödsfallet. Även om det kommer att drabba oskyldiga...
| Originaltitel | The Million Dollar Hotel |
| Regissör | Wim Wenders |
| Manus | Nicholas Klein |
| Genre | Drama, Romantik, Thriller, 2000-tal |
| Skådespelare | Peter Stormare, Mel Gibson, Milla Jovovich, Jeremy Davies, Amanda Plummer, Jimmy Smits, Harris Yulin, Gloria Stuart, Julian Sands, Tom Bower, Donal Logue, Bud Cort, Charlayne Woodard, Tim Roth |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1963 |
| Filmnummer | 180 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En av de många filmer som glorifierar mentalsjuka. Tydligt på betygen att det är en hata/älska-film. Problemen först: många märkliga castningar, speciellt Gibson som är superfel (Bruce Willis, Jeff Bridges, Tommy Lee Jones mfl mfl hade funkat), men även Milla som på den här tiden fortfarande fick dramatiska roller, och Smits som försökte bryta sig loss från NYPD Blue-mallen, och de båda är rätt dåliga skådisar egentligen. Dialogen är ibland mycket exposition och upplevs då som klumpig. Filmen är också lite för noir-pretentiös. Det bra då: Stormare och Davies är mycket bra, även många biroller är jättebra. Den är snyggt filmad och lyckas dra in mig i sin värld. Den skildrar invånarna och deras relationer och tokerier på "hotellet" på ett intressant sätt, vilket känns som huvudpoängen med filmen. Men svagt slut och en allmän poänglöshet i upplösningen fäller det som kanske kunde varit bra. Filmen ger mig vibbar av Zigenarnas Tid, fast i storstaden, utan mustigheten och hjärtat, och långt ifrån kvaliteterna hos den.
Den försöker verkligen göra något speciellt men lyckas inte särskilt väl. Inte heller helt misslyckat, men väldigt tvåig film med B-smak och den är alldeles för lång.
Typiskt slutet på 90-talet quirky, finns hos glimtar av ljus, men också lågvattenmärken.
En välgjord och välspelad film så egentligen borde jag gilla den. Men det gör jag inte. Jag blev så trött på alla freaks och filmen var helt enkelt urtråkig. Fast jag förstår mycket väl att många gillar den. Wim Wendersfilmer är helt enkelt inte min grej. För övrigt: Peter Stormare överraskar.
Det här var den första filmen jag köpte på DVD. Storyn är ganska skön och skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig, särskilt Peter Stormare och Jeremy Davies.
Milla Jovovich, Mel Gibson, Peter Stormare och Jeremy Davies i samma film borde ju betyda att det inte kan vara dåligt. Men den här filmen var alldeles för långsam, seg, dyster och meningslös för att fånga mitt intresse. Den har väl sin charm och skådespelarna gjorde bra ifrån sig men bortsett från det så är detta en sunkig film tyvärr.
Vad förfärande att så många hatade den här. Ljuset! Cinematografin! Skådespeleriet! The crazy people! LJUSET! Inte? Jag älskan' iallafall.
Det finns många positiva saker att nämna om denna film: Jeremy Davies är helt lysande i huvudrollen som den knepige Tom Tom, Musiken i filmen är ochså helt lysande, stämningsfull och med en riktigt bra Peter Stormare. Men... Historien som är skriven av Bono i U2 är filmens stora svaghet och alldeles för utdragen. Annorlunda film med stor ambition.
Jösses vilken usel skitfilm, jag säger som Filmfantast86 "vad handlade den om?" Och dessutom tycker jag att Bernley har satt huvudet på spiken, så jag behöver ju inte ens skriva vad jag tycker mer än så.
En enorm smörja utan tillstymmelse att berätta en bra historia. Wim wenders bottennapp alla gånger och manuset är extremt uselt,och någon person regi finns uppenbart inte? herrejösses!
