BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
The Life of Oharu
En femtio år gammal geisha, som inte längre har någon attraktionskraft, tittar tillbaka på sitt liv.
| Originaltitel | Saikaku ichidai onna |
| Alternativ titel | Diary of Oharu |
| Regissör | Kenji Mizoguchi |
| Manus | Saikaku Ihara, Yoshikata Yoda, Kenji Mizoguchi |
| Genre | 50-tal, Drama |
| Skådespelare | Toshirô Mifune, Daisuke Katô, Ichirô Sugai, Kinuyo Tanaka, Eitarô Shindô, Tsukie Matsuura, Toshiaki Konoe, Hisako Yamane, Kiyoko Tsuji, Masao Mishima, Eijirô Yanagi, Chieko Higashiyama, Masao Shimizu, Toranosuke Ogawa, Takashi Shimura |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 202 |
| Filmnummer | 25079 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Snyggt och stilrent, men alltför episodiskt, alldeles för tråkigt, och alldeles för långt.
Mästerligt hantverk, men tyvärr upplevde jag filmen som ganska tråkig. Det kan visserligen bero på min egen melankoliska sinnesstämning, men så är det i alla fall. Behållningen med filmen var att se alla japanska miljöer, byggnader, dräkter och seder.
Naturligtvis en mycket tragisk historia, men det är lite för många motgångar och för mycket misär. Det blir enformigt, något som gör att jag känner mindre och mindre för huvudkaraktären desto längre in i filmen man kommer. Mizoguchi må vara en mästarregissör men jag har ännu inte lärt mig uppskatta hans avskalade stil och tematik.
Fint och rörande drama. Säger en del om hur värdelös andras moral kan vara ibland
åh. fantastiskt
lite av den infamösa kaka-på-kaka-effekten yttrar sig här, men väl ett välexekuterat tragiskt drama. Mycket visuellt stiligt, även om jag anser krysantemum vara mer av den utlovade formfulländningen. Roligt när katten tar peruken.
dysterdyster, men det lågmälda berättandet gör att den ändå aldrig känns överdrivet ödesmättad. fantastiskt foto och använde av musik. strålande!
En oerhört gripande, fantastiskt snygg och utomordentligt välspelad tragedi. Nog min Mizoguchifavorit hittills.
Håller med, stillsam, men engagerande. Många långa tagningar. Kunde kortat ner många av dessa så filmen blivit en ~20 min kortare. Lite seg i vissa delar men riktigt bra i andra. Riktigt spännande slut efter en annars ganska lågmäld film. Mifune är tyvärr inte med så länge. Klart sevärd av Kurosawa fans!
I ärlighetens namn är detta inget jag uppskattar. Att BETYGsätta en film på enbart filmhistoriska grunder är okreativt, orealistiskt och tråkigt. För mig faller Mizoguchi delvis på samma tröskel som Visconti, dvs. det finns all potential för mästerlighet men den distanserande estetiken skapar oengagemang och tristheten blir oundviklig. Tillskillnad från tex. Ford och Antonioni kan jag inte se hur estetiken motiveras i förhållande till det explicita och implicita skeendet. Jag känner samma sak för Ugetsu, men den hade iaf. fördelen att vara 45 min kortare.
