BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
100 steg från Bombay till Paris
När en färgstark familj från Indien öppnar en indisk restaurang i en liten by i södra Frankrike blir de snart ovänner med den fina Michelin-belönade restaurangen på andra sidan gatan. Och i synnerhet med dess kyliga ägare, Madame Mallory.
Baserad på romanen The Hundred-Foot Journey av Richard C. Morais från år 2010.
| Originaltitel | The Hundred-Foot Journey |
| Regissör | Lasse Hallström |
| Manus | Steven Knight |
| Genre | Drama, Komedi, 2010-tal |
| Skådespelare | Manish Dayal, Helen Mirren, Om Puri, Charlotte Le Bon, Amit Shah, Farzana Dua Elahe, Dillon Mitra, Aria Pandya, Michel Blanc, Clément Sibony, Vincent Elbaz, Juhi Chawla, Alban Aumard, Shuna Lemoine, Antoine Blanquefort, Malcolm Granath, Rohan Chand |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1176 |
| Filmnummer | 109966 |
Recensioner
Man kan alltid lita på att en Lasse Hallströmfilm ska vara trevlig att se. Med vacker filmkonst, bra skådespeleri och en bra story med lite sentimentalitet är den här filmen inget undantag.
... Läs mer »
Kommentarer
Romantisk feelgood av bästa sorten, som dessutom kretsar kring matlagning. Filmen bjuder inte på några direkta överraskningar utan är ganska typiskt mallad enligt konstens alla regler om man säger så, men personkemin tycker jag sitter väldigt bra här. Jag hade en trivsam stund och betyget blir en 4;a.
Kändes som en typisk Lasse Hallström film och det blir ofta lite för smörigt för min smak. För den skull tycker jag inte det är dåligt, fint att ibland få lite godhet till livs. Men det kan bli lite för snabba vändningar och karikatyrbeskrivningar, miljön var väldigt inbjudande dock. En tvåa av det starkare slaget får den iaf.
Den här filmen gör inga grova fel, men det är väldigt tillrättalagt, konstruerat och oinspirerat. Lasse Hallström gör väl sådana här filmer på ren rutin, och jag kan ändå förstå att de går hem hos rätt publik. Tyvärr kan jag inte räkna mig dit. Mycket halvtaskig humor baserad på kulturella stereotyper blir det, och Helen Mirrens karaktärsutveckling köper jag inte alls. Hela historien känns dessutom slarvigt strukturerad. Den puttrar dock förbi lite harmlöst sådär, men ironiskt nog liknar den mest en filmisk motsvarighet till en fryspizza
Feelgood som saknar den lilla uppförsbacken som brukar finnas, funkar bra som tidsfördriv.
Lasse Hallström levererar ännu en mysig feel good-film med en bra story och bra rollprestationer. Lite störande bara att de inte kunde ha franska skådespelare till franska rollkaraktärer, trots att Helen Mirren som vanligt är bra.
asså curry nam nam fan vilket ångest orkar inget, helen mirren som fransk? så högtravande idioti, 0 verklighet, en film gjord av nån som aldrig varit i ett kök... det här är typ en parodi på sig självt. verkligen sad.
Feelgood utan några som helst överraskningar. Ta på dig en filt, gör lite varm choklad och ta det lite lugnt. 3a.
Filmen började bra, men sedan nån stans i mitten, drog Lasse iväg i egna äventyr, och lämnade (den lysande och fängslande) boken. Det lades till saker som inte förde historien framåt, och tappades bort intressanta karaktärer. Varför, Lasse? Det är mycket synd, för filmen hade varit så mycket bättre om han hållit sig till boken, nu missar man huvudkaraktärens kämpande för sin egen restaurang i Paris. Nu kom filmen mer att handla om den truliga och mysiga pappan, istället för huvudkaraktären. En 3:a kan jag dock ger filmen. En svag 3:a.
Denna påminner lite väl mycket om Chocolate men betydligt sämre. Den är lite seg i början men blir bättre eftersom. Sevärd!
