BETYG
2.5
av 5
2.5
av 5
The Hollars
John Hollar resa hem till sin hemby mitt i Amerika då hans mor blivit sjuk. Med sin höggravida flickvän hemma med reseförbud tvingas John ensam återvända till det minst sagt underliga liv han lämnat bakom sig. Hans dysfunktionella familj, hans rival från high school och hans ex-flickvän är några av de människor som står på kö för ett återseende.
| Originaltitel | The Hollars |
| Regissör | John Krasinski |
| Manus | James C Strouse |
| Genre | Drama, Komedi, Romantik, 2010-tal |
| Skådespelare | John Krasinski, Anna Kendrick, Margo Martindale, Richard Jenkins, Sharlto Copley, Charlie Day, Mary Elizabeth Winstead, Randall Park, Josh Groban, Mary Kay Place, Ashley Dyke, Tonea Stewart, Gus Sanchez, Didi Costine, Isabela Costine |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 60 |
| Filmnummer | 120060 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Richard Jenkins hör till en av mina skådespelarfavoriter så detta val av film styrdes av det. Det hela var ganska crazy, alla helst i första halvan som blev lite jobbig att se, för att sedan lugna ner sig. Först kaos, sedan lägger sig saker på plats, det blir lite för tillrättalagt. En förströelse och så fick jag ju se Jenkins.
Martindale är enastående, resten är det inte.
Krasinski har gjort en film som tror att ingen nånsin har kollat på film och på så sätt blir överrumplad över hur stark denna är, hur bra musik den har, hur rolig den är, hur sann den är.
Men de flesta av oss har sett film. Och då vet vi att denna film inte alls är stark, bra, sann eller rolig. Det är bara en enda lång upprepning av ALLA klichéer som finns, och den är så äckligt kalkylerad och falsk.
Skådisarna är dessutom bra på pappret, men lika mycket fast i de falska noterna som spelas. Kan ingen nånsin ta Anna Kendrick iväg från dessa generiska rollerna.
Gillade vissa bitar ganska mycket (ska ej spoila), men mycket annat drog ner på betyget betydligt. Kendrick är bra som vanligt. Heja Anna!
Skådespelarna räddade det för mig. Inget originellt egentligen men tillräckligt charmigt för att få mig engagerad.
Tokigt och dysfunktionellt, hur många gånger kan man göra den här filmen egentligen? Den lyckas beta av varenda kliché man kan tänka sig längs vägen, och humorn är mer än lovligt trött, många skämt kan man se komma på en mils avstånd. Som så ofta annars blir filmen dock något bättre i andra halvan när det värsta tramsandet är avklarat och tonen blir seriösare. Men jag måste säga att jag har väldigt svårt att förstå det upplägget, först raserar man all trovärdighet i karaktärerna, och sedan vill man att vi ska bry oss om dem? Det kan jag omöjligt göra, det här inte riktiga människor, det har ju filmen med all önskad tydlighet redan talat om för mig. Det tråkiga är att jag lätt skulle kunna gilla sådana här filmer om de bara kändes lite äkta, men det här var tyvärr en löpande-band-produkt rakt igenom
